Som en skulptur i sig

Med ett femtiotal uppseendeväckande skulpturer och ­installationer av inhemska och internationellt erkända konstnärer har skulptur­parken i Kistefos blivit ett uppskattat besöksmål. Sedan i höstas inrymmer parken – som ligger en knapp timmes bilresa från Oslo – även mångfaldigt prisbelönta konstmuseet The Twist.

– Byggnaden är helt unik och konstruktionen ett konstverk i sig. Så fort man närmar sig slås man av hur vacker den är och väl inne får man ytterligare en dusch av allt det fantastiska. Vi har velat förstärka totalupplevelsen med hjälp av ljus på ett sätt som lyfter både konsten, arkitekturen och besökaren i rummet, utan synliga armaturer som stör och tar uppmärksamhet, berättar Morten Jensen, ledare för Light Bureau i Norge och ansvarig ljusdesigner i projektet som även inkluderat ljusdesignkollegan Thea Collett och ljusteknikern Benjamin Reinhoff.

Med hjälp av vridningen på byggnaden skapas tre ­olika gallerielement. På Randselvens norra sida består ena väggen av stora panoramafönster med strålande utsikt över älven och det omgivande landskapet. Allt­eftersom byggnaden vrids övergår fönstren till att istället bli takfönster och slutligen försvinna. Det innebär att den monumentala, nio meter höga galleridelen på älvens södra sida helt saknar fönster. Den vridna delen där tak och väggar byter plats blir ytterligare en spännande utställningsyta.”Vi vill inte highlighta konsten så att man ser den som ett frimärke på väggen, utan vill att den ska flyta in som en del av upplevelsen.”

– När vi kom till platsen kände vi direkt att det fanns en logik i att göra galleriet som en bro och därmed skapa det naturliga stråk som tidigare stoppats upp av älven. Twisten på byggnaden blev både ett sätt att lösa nivåskillnader och skapa en spännande byggnad med tre intressanta och sinsemellan olika utställningsytor, säger Eva Seo-Andersen senior arkitekt och associate på Bjarke Ingels Group (BIG) som ritat byggnaden.

För att skapa en homogen utställningsyta som inte drar uppmärksamheten från konsten är alla ytskikt i trä och målade i samma vita nyans. Man har till och med använt samma glansgrad för både väggar, tak och golv.

– Det här en detalj som gör otroligt mycket för upplevelsen och som gör att man känner sig helt omsvept av rummet, säger Morten Jensen.

Belysningen är utformad i två steg, med olika grad av flexibilitet. Grundbelysningen har utformats med hjälp av minimalistiska downlights med darklight-egenskaper som lyfter väggar och den vackra arkitek­turen. Såväl infrästa skenor som armaturer är lackade i samma vita nyans som det omgivande rummet.

– Vi har monterat wallwash-armaturer på de kort­aste skenor vi någonsin har använt. Det förhindrar både att någon flyttar dem så att de hamnar på fel ställe, samtidigt som de flyter in ännu bättre i rummet, säger Morten Jensen.

Utöver det har man monterat extra strålkastare som flexibelt kan anpassas utifrån de utställningar som för närvarande pågår. Men tanken är att ljuset som adderas härifrån knappt ska vara märkbart.

– Vi vill inte klippa ut och highlighta konsten så att man ser den som ett frimärke på väggen, utan vill snarare att den ska flyta in och utgöra en del av upplevelsen. När man vill titta närmare på ett konstverk hjälper vi till med riktat ljus, som lyfter material och texturer när man står framme vid verket. Men det har varit viktigt för oss att det inte ska vara något som står och ropar på håll i lokalen, förklarar Morten Jensen.”… balansen och det enkla, rena upplägget som ger en så fin upplevelse…”

Eftersom konstmuseet endast är öppet under sommar­halvåret och bara på dagtid spelar dagsljuset en viktig roll. Genom att genomgående använda samma belysningsstyrka uppnås en bra balans i hela byggnaden. I norra galleridelen gör belysningen där att väggen med konst inte upplevs mörk i förhållande till dagsljuset som strömmar in från panoramafönstren på motsatta sidan. Och i galleridelen på södra sidan som helt saknar fönster, men där rummet är dubbelt så högt, bidrar samma ljusmängd till en jämn och fin belysning i hela rummet.

– Om man står i galleriet med fönster och tittar bort mot den södra delen gör dagsljuset att man upplever det som om ljuset är varmare där borta, men det är det inte. Vi har genomgående använt en färgtemperatur på 4 000 kelvin, säger Morten Jensen.

Själva twisten på byggnaden gör att ögat hinner ­anpassa sig när besökarna vandrar mellan rummet med flödande dagsljus och det som är helt utan.

– Alla gallerier vill ha dagsljus samtidigt som det innebär ett problem när man förflyttar sig mellan rum med olika ljusnivåer. Därför är twisten en genial lösning också ur det hänseendet, påpekar Morten Jensen.

Exteriört har man inte tillfört någon belysning alls. Under kvällar och tidiga nätter framträder byggnaden som en glödande siluett, endast svagt upplyst inifrån. Darklight-belysningen gör att det inte blir några reflektioner alls i glaset, vare sig från insidan eller när man betraktar byggnaden utifrån. Detta fyller en viktig funktion även i toalettutrymmena i källarplanet.

– Beställaren hade ett specifikt önskemål och det var att få den mest spektakulära toaletten som ­någonsin gjorts. Och jag tycker vi lyckats väl. Från ­panoramafönstret där kan man se byggnaden vrida sig ovanför och reflektionerna i vattnet nedanför. Och även här finns fantastiska konstverk. Över huvud taget är det här den typen av projekt alla drömmer om och vi ­känner oss lyckligt lottade över att ha fått göra det, säger Eva Seo-Andersen.

Morten Jensen håller med.
– Det jag är mest nöjd med när det gäller ljussätt­ningen är balansen och det enkla, rena upplägget som ger en så fin upplevelse utan blå väggar, släpljus och specialeffekter. Många ser och upplever ljuset utan att det blir allt för framträdande. Det som stannar kvar
blir den goda känslan, säger han.

Publicerad den 18 mars 2020

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2020