”Att sprida ljus och värna mörkret är ­ingen motsättning”

Det är två dagar kvar till julafton när jag träffar Alexandra Schremer Payén på Swecos kontor på Kungsholmen i Stockholm. Den nära förestående julen och pandemin som tagit fart igen gör att det är nästintill tomt på kontoret. På väg till konferensrummet slinker vi först in i Swecos ljuslabb. Väggarna är markerade med höjdangivelser med två decimeters mellanrum, och taket är höj- och sänkbart för att kunna simulera olika ljusmiljöer. För tillfället är det försett med tre infällda provarmaturer.

”Min vision och förhoppning är att vi som ljusdesigners ska vara ­involverade i vartenda ­byggprojekt framöver.”

– Det är en fantastisk resurs vi har här. Jag tycker att det är viktigt att man som ljusdesigner prövar, ifrågasätter och arbetar i full skala. Just nu håller vi på att testa olika belysningsprinciper till tunnelbanans offentliga miljöer. I andra uppdrag kan det handla om att ta ställning till andra aktörers förslag genom att testa och visa hur luminans och ljusstyrka uppfattas i praktiken. Vi jämför med andra mer synergonomiska lösningar och demonstrerar det för kunden här i labbet, säger Alexandra.

Sweco är hennes tredje arbetsplats sedan hon började jobba som ljusdesigner. Eller belysningskonsult, som det hette förr. Första jobbet var på dåvarande teknikkonsultföretaget K-Konsult Elmiljö.

– På en PLDC-konferens i London undertecknade vi en deklaration om att som yrkeskår börja kalla oss för ljusdesigners. Det väsentliga i deklarationen var att en ljudesigner tar ansvar för de ljusaspekter som handlar om hälsa, välmående, resursanvändning och goda vistelsemiljöer för människor.

Senare startade Alexandra upp en ljusdesignavdelning på K-Konsult och därefter på PQR.

– Min vision och förhoppning är att vi som ljusdesigners ska vara involverade i vartenda byggprojekt fram­över, oavsett om det handlar om exteriöra eller interiöra projekt, infrastrukturprojekt eller kulturmiljöer. Jag blir alltid glad när förfrågningar är utformade så att man efterfrågar vår kompetens och när uppdragen hamnar hos oss som yrkeskår. Sedan spelar det inte lika stor roll om det går till oss eller till branschkollegor, säger Alexandra.

Förklara, kommunicera och lyfta kollegor

Samtidigt är hon noga med att poängtera att det inte handlar om att stänga ute andra yrkesgrupper som till exempel elkonsulter och elentreprenörer.

– Genom att jobba tillsammans och stödja dem med vår expertis kan vi få uppdragen att växa, snarare än att vi går in och tar deras andel. Nu tycker jag ändå att vi börjar se en förändring och att man börjar efterfråga oberoende ljusdesigners i allt högre grad – inte minst i de fall där våra uppdragsgivare är entreprenörer.

Hon menar att en viktig uppgift för henne och hennes kollegor därför också är att pedagogiskt kunna förklara, kommunicera och förankra belysningslösningar för beställare, entreprenörer och övriga projektmedlemmar. Det är viktigt att lyfta fram sina kollegor inom ljusdesign och se till att det är en schysst bransch som många vill verka i – vilket hon också upplever att det är.

– Ljusfrågan och vår samlade kunskap är jätteviktig för byggbranschen och hela samhället. Inte bara när det gäller gestaltning, utan också för att skapa miljöer för välmående, vare sig man jobbar med dagsljusfrågor, arkitektonisk ljusdesign eller trygghetsfrågor i urbana miljöer. Allt det vi gör, det gör vi för människans skull, säger Alexandra med eftertryck.

Just detta, att få vara med och skapa ljus som bidrar till människors välmående är en av hennes största drivkrafter.

– Det viktigaste för mig är synergonomi, att man utgår från människan och seendet och det är något vi alltid försöker omsätta i praktiken på vår studio. Tillsammans har vi utformat ett ljusmanifest som är kopplat till synperception och som är utgångspunkten i vår process och våra lösningar, säger Alexandra.

Ljusmanifestet har blivit ett bra verktyg, både vid rekryteringar och i samarbeten med andra.

– Vi ser att det har blivit ett slagkraftigt verktyg i diskussioner för att kunna skapa den goda arbetsmiljö som alla vill ha, och där belysningen spelar en avgörande roll. Ungefär 80 procent av de intryck vi tar in är kopplade till seendet. Ingen skulle godkänna en dålig stol, men det är inte lika många som tänker på hur stor betydelse ljuset har för arbetsmiljön, påpekar Alexandra.

I sin ljusfilosofi har hon en förkärlek för det enkla. Ljussättningen ska inte bara vara vacker i sig, utan måste också ha en funktionell förankring.

– Jag gillar enkla grepp och vill att det ska finnas en poäng med allt jag gör. Jag ser ljuset som något som ska understödja arkitekturen och lyfta platsen eller rummet och bidra till att berätta dess historia. En enkel, funktionell och självklar ljussättning blir automatiskt vacker, säger Alexandra.

Alexandras ljusfilosofi handlar om det enkla, enkla grepp och att det ska finnas en poäng med allt hon gör.

Initiativet Mörkersgestaltning

Tillsammans med kollegan Linnea Henstam har hon också tagit initiativet till en tjänst som de kallar Mörkergestaltning. Initiativet syftar till att begränsa negativ påverkan av ljus på djurlivet nattetid genom ökad kunskap inom området. Det är viktigt att inte belysa platser mer än nödvändigt. Både nattmörker och biologisk mångfald värnas genom att belysningsintervaller, ljusfördelning och intensitet planeras med omsorg.

Initiativet har gett dem möjligheten att bistå Stockholms stad i deras pågående arbete med att formulera sitt förhållningssätt inom området.

– Det är spännande att vår bransch inte känner sig hotad av den här frågan, utan i stället är med och tar ansvar för den som ytterligare en del i vårt arbete. Jag tycker att det är så vi ljusdesigners ska förhålla oss till hållbarhetsfrågan i stort – att vi tar mer ansvar, söker information och samarbetar med andra kompetenser som kan bidra med sin expertis, säger Alexandra.

Alexandra för ett ständigt samtal med sina vänner inom ljusdesign utomlands om deras olika förutsättningar i arbetsliv och yrkesroll.

– I Sverige slutar vårt uppdrag ofta när vi har skickat iväg handlingarna för förfrågningsunderlag, medan ljusdesignern i många andra länder fortsätter att vägleda och följa upp under hela byggskedet.

Andra diskussioner kan handla om jämställdhet och jämlikhet.

– En del av mina vänner har upplevt utmaningar med att jobba som kvinna i branschen och fått sin position ifrågasatt. För Sweco är mångfald, jämlikhet och jämställdhet viktiga mål. Vi vet att det har betydelse för kvaliteteten i våra projekt och att det gagnar en socialt hållbar samhällsutveckling, säger Alexandra.

På Sweco Sverige jobbar idag totalt 28 ljusdesigners. Alexandras medarbetare är såväl ljusdesigners och specialister inom dagsljusplanering som belysningsprojektörer och byggledare inom belysning. Hennes plan framöver är att studion ska fortsätta växa.

– Jag är väldigt stolt över vår bransch och att få vara en del av den. Åren som ljusdesigner är och har varit de roligaste i mitt liv och det är också här jag har hittat mina bästa vänner, säger Alexandra.

3 utvalda projekt

Alexandra Schremer Payén om tre av sina favoritprojekt.

”När jag ljussätter utgår jag alltid från människan. Även om vi ljussätter arkitektur, så är det för människor vi gör det.” Foto: Måns Berg

Foto: Måns Berg

Restaurang Aira, Stockholm

”Ljussättningen av Aira skedde i nära samarbete med arkitekten Jonas Bohlin. Restaurangen består av två sammanbundna huskroppar, vackert belägna vid vattnet på Djurgården. Vid ljussättningen ville Jonas att vi skulle lägga speciell vikt vid närheten till vattnet och de skiftande årstidsväxlingarna. Min kollega Tim Berglund och jag behövde också förhålla oss till att platsen var mörk och låg avskilt.

Själva restaurangdelen har fått precis den subtila ljussättning som jag tycker om. Den tunna gardinen som vi har ljussatt på insidan blir även en del av den exteriöra belysningen och påminner om ett milt dis över havet. Utöver det har vi belyst växterna och försett räckena med specialinklädda armaturer som funktionsljus. När man hittar tonaliteten i en plats och förhåller sig till den räcker det ofta med små enkla inslag för att få stor effekt och kunna lyfta platsen själ. Ibland kan det räcka med dold belysning under en bänk om fasaden, bryggan och bänken är vackra i sig. Den andra, högre huskroppen har en fjälliknande fasad i cortenstål, ungefär som fjällen på en kotte. Här har vi satt dold belysning bakom varje fjäll, för att framhäva strukturen.

Interiört finns många fina detaljer, till exempel en spiraltrappa omgiven av blänkande svart Höganäskakel och fyra speglar i taket. Blänket som uppstår gör att det känns som att väggarna är gjorda av kristall. I slutet av korridoren som leder fram till toaletten finns en spegel. Tillsammans med det reflekterande materialet i taket bidrar både spegeln och ljussättningen till en känsla av oändlighet. En annan fin detalj som vi har ljussatt, och som förstärker funktionsljuset i restaurangen, är vitrinskåpen med kopparfärgad bakgrund.”

Foto: Måns berg

Foto: Måns berg

Kungliga Vetenskaps­akademien, Stockholm

”Kungliga Vetenskapsakademien är en väldigt högtidlig plats, där Nobelprisen i fysik och kemi delas ut. I och med ombyggnaden, där Sweco ansvarat för arkitektur, inredning och ljusdesign, har platsen fått en större dignitet.

Materialkvaliteten i projektet är oerhört hög med fina detaljer i ull, läder, trä, sten och mässing. Vi har återbrukat och samlat de tidigare armaturerna i entrébyggnadens mässingsfärgade undertak av sträckmetall. I loungen skapas en sober och stillsam atmosfär med väggar som är klädda med träpaneler som har nätta dimensioner och fina akustiska egenskaper. Här ligger belysningen dold i överkant och ger en subtil och strilande effekt som bidrar till omfältsseendet. Vi jobbade mycket med att pröva ut rätt ljuston i förhållande till panelerna.

Den stora Beijersalen har en enastående akustik. För att skifta fokus från tekniken och framhäva rummet har taket gestaltats som en skog av nedpendlade armaturer. Varje armatur består av två rör, ett inre av mässingsmesh med ett nedåtriktat ljus, och ett yttre akrylrör i varmbrun kulör med en svagt glödande ljuskälla som symbol för ett inre liv. Genom att ljuskällan har lyfts upp en bit skapas ett fint genomslag i manschetten och ett vackert blänk i mässingskanten. Arkitekten Åsa Machado och jag ritade armaturen tillsammans med inspiration av hjärnans synapser och alla de goda idéer som förknippas med Kungliga Vetenskapsakademien.

Utöver de nedpendlade armaturerna är salen belyst med släpljus längs ytterväggarna, dolda linjära downlights i delar av det fasta undertaket och stegbelysning i trapporna. Allt ljus i rummet är programmerbart och förekommer i vita toner från 3 000 till 6 000 kelvin som har använts för att skapa flera olika ljusscenarier. När släpljuset släcks skapar det nedåtriktade ljuset ett mindre och mer intimt rum.

Jag tycker att det här projektet är ett bra exempel på att grundprinciperna med allmänljus, omfältsljus och accentljus fungerar väl i vilken miljö som helst. När principerna sitter blir det härliga rum att vistas i.

Dagsljusanalysen som genomfördes i ett tidigt skede visade höga kontraster och stora ytor som aldrig nåddes av dagsljus. Visualisering: Sweco Architects

Visualisering: Sweco Architects

Centralstationen, Stockholm

”Under min första arbetsdag på Sweco gick arkitekten Per Åström förbi rummet där jag fick min introduktion. Så fort jag kommit ut sträckte han fram handen och sa ”Hej, jag har hört att du ska jobba med Centralstationen. Det är jag som är Per och håller i projektet, får jag bjuda på en kopp kaffe?” För mig blev det rena drömuppdraget och ett typexempel på det inbjudande ledarskap som jag upplever är en del av Swecokulturen. Det är också ett bra exempel på hur lyckat det kan vara att samla spetskompetenser inom olika discipliner i ett stort projekt.

Själva uppdraget omfattade bland annat Centralstationens plattformar. Ljusdesignern Majid Miri i min studio hade i tidigt skede utfört en dagsljusanalys. I analysen såg vi höga kontraster och stora ytor som aldrig nåddes av dagsljus. Eftersom det inte fanns väggar som kunde belysas, skapade vi ett släpljus i undertaken som kontrastutjämning. Plattformarna är lätt svängda och har ljusa undertak som upplevs homogena på håll, trots att de består av sträckmetallkassetter med glipor. Vi ritade egna armaturer som lyser upp taket med sidoljus och plattformsgolvet med ett nedåtriktat ljus. Den ljusa stenbeläggningen vi valt på golvet är en annan viktig synstödjande komponent.

Nu håller allt på att monteras och ser ut att fungera väldigt väl. Även om vi har provbelyst och simulerat allt i en uppbyggd provmiljö känns det skönt att se det färdiga resultatet och att det blir som vi har tänkt oss.”

Publicerad den 7 februari 2022

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2022