Cirkularitet & åter­vinning av elavfall

Efter ett studiebesök och en fördjupad dialog med El-Kretsen sammanfattar arbetsgruppen här de nuvarande processerna och förklarar vad som händer med elektronikavfallet, som belysnings­produkter ingår i.

Bakgrund

EU:s WEEE-direktiv om insamling och återvinning av elektriska och elektroniska produkter tillkom 2003, för att träda i kraft 2005. I Sverige föregick man och skapade redan 2001 en förordning om producentansvar för elprodukter, som en följd av en process som startat vid nittiotalets början. 2009 tillkom ytterligare en förordning vilken innefattade ett producentansvar för batterier.

I samband med att förordningen tillkom 2001 skapade elektronikproducenterna via sina branschorganisationer, däribland Belysningsbranschen, en gemensam tjänst för att göra återvinningsprocessen smidigare – en tjänst som kom till att benämnas som El-Kretsen. Sedan dess har El-Kretsen utvecklat ett nära samarbete med Sveriges samtliga 290 kommuner och etablerat ett nätverk av återvinningsaktörer, producenter samt deras branschorganisationer.

Vart tar avfallet vägen?

Det finns flera olika metoder för hur själva insamlingen av elavfall sker, beroende på huruvida avfallet är konsument- eller verksamhetsrelaterat, och därmed även vilka volymer av elavfall som uppstår. Verksamhetsrelaterat elavfall lämnas oftast på kommunens insamlingsplats, alternativt hyr verksamheten mindre burar eller andra typer av kärl direkt av en återvinningsaktör som även ansvarar för bortforslingen av elavfallet och transporten till närmsta förbehandlingsanläggning – med jämna mellanrum eller genom avrop. På en förbehandlingsanläggning genomgår elavfallet en så kallad förbehandling innan själva återvinningen kan påbörjas på en återvinningsanläggning – vilket är där den egentliga återvinningen sker, och materialet går från att vara avfall till att bli en råvara på nytt.

Förbehandlingen av det material som benämns som ’Diverse elektronik’ kan hanteras av någon av de 15 olika aktörer som El-Kretsen anlitat runtom i Sverige.

Precis som mängden av olika metoder för hur själva insamlingen sker, så finns det också en variation av hur återvinningsprocesserna fungerar på de olika anläggningarna. Fortsatt hanterats mycket av förbehandling och utsortering manuellt på flera av anläggningarna, men på vissa orter har de automatiska flödena kommit något längre. Därutöver finns det nu ett mindre antal anläggningar som hanterar både förbehandling och återvinning på samma plats – vilka är Kuusankoski, NG Metall och Stena Recycling.

”Anläggningen mäter 433 000 m2 vilket mot­svarar ca 80 fotbollsplaner.”

Stena Nordic Recycling Center

Arbetsgruppen gjorde studiebesök den 26 januari 2023 hos Stena Nordic Recycling Center i Halmstad, vilken är Sveriges enskilt största anläggning och en av Europas ledande förbehandlings- och återvinningsanläggningar. Där hamnar elektronikavfall för att genomgå förbehandling, sanering, återvinning och till viss del även återbruk. Anläggningen mäter 433 000 m2 vilket motsvarar ca 80 fotbollsplaner. Efterföljande avsnitt beskriver flödet som elavfallet tar i deras anläggning, från inlämnat skrot till återvunnen råvara.

Förbehandling

Elavfallet tippas ut på sorteringsband för en första manuell sortering och sanering. Särskilt utbildad personal sorterar ut material som ska behandlas separat eller saneras. Operatörerna demonterar och tar bort farligt avfall som exempelvis batterier och komponenter som misstänkts innehålla bland annat kvicksilver, PCB samt bromerande flamskyddsmedel. Förbehandlingsarbetet sker än så länge manuellt då det ännu inte finns tillförlitliga automatiserade processer.

Fragmentering

Det som lämnas kvar på bandet åker vidare till en fragmentering, vilket innebär att produkterna i en automatiserad process mals ner till mindre delar i en kvarn för att därefter separeras och sorteras in i olika materialslag såsom metall, glas och plast.

Separation och utsortering

Metaller, ädelmetaller samt olika former av elektronikplast står för den huvudsakliga inriktningen vad gäller återvinning och utsortering av det insamlade materialet. All råvara som uppstår i återvinningsprocessen säljs sedan till verksamheter inom tillverkningsindustrin för att öka återvinningsgraden i sin produktion, vilket därigenom minskar behovet av utvinna jungfruliga material.

Metall

Järn sorteras ut genom en sektion av trumm- och virvelströmsmagneter, medan icke-magnetiska metaller såsom aluminium, zink, mässing och koppar i nästa steg passerar en kvarn som krossar materialet till ännu mindre bitar, för att därefter kunna sorteras ut genom en densitetsseparering i kombination med en utrustning som utgörs av sensorer, röntgen och kameror. Återvinningsprocessen av metallerna resulterar i en uppdelning av de olika fraktionerna, i lämplig storlek för att enkelt kunna smältas ner och användas på nytt.

Elektronikplast

Plasten fortsätter genom processen och genomgår en rad olika metoder för att separera de olika fraktionerna. En första uppdelning av plasten görs genom en våt process, en så kallad densitetsseparering. Knappt 40 procent av de plastflarn som läggs i ett stort bad sjunker, vilket betyder att de innehåller bromerade flamskyddsmedel. Den del som inte innehåller flamskyddsmedel är här separerad och går vidare till ytterligare en förfinad process. Den återvinningsbara plasten går därefter igenom både en våt- och en torrsepareringsprocess som sorterar ut plasten i olika sorter.

Resultatet av återvinningsprocessen blir en uppdelning av de olika plastfraktionerna, vilka slutligen pressas till en råvara i form av en extruderad pellets.

Kontinuerlig kvalitetssäkring görs för att se att innehållet inte innehåller kemikalier över de gränsvärden som finns enligt lagstiftning och internationella regler såsom exempelvis RoHS och Reach. Plasten är testad och kvalitetssäkrad utifrån slagkraftighet, böj, drag, densitet, kadmium, bly, och krom.

Av den återvinningsbara plasten som kommer ut ur processen är cirka 15 procent polypropen (PP), 15% polyten (PE), 15 procent polystyren (PS), 35 procent akrylnitril-butadien-styren (ABS) och slutligen är cirka 20 procent det som benämns som rejekt; det vill säga laminat, gummi och plastbitar som inte har kunnat separeras från andra materialslag såsom trä och tyg.

Återvinningsnivåer

Enligt El-Kretsens hållbarhetsredovisning för 2022, står kategorin ’Diverse elektronik’ för hela 74 356 ton insamlat material.

Av det insamlade avfallet inom kategorin för Diverse elektronik så sker hanteringen enligt nedan.

Materialåtervinning 75% – står för den enskilt största andelen av det insamlade materialet. Utifrån materialtyp och viktprocentuell fördelning är järn det som dominerar, men även metaller såsom aluminium, zink, mässing och koppar återvinns står för en stor andel. Även plaster hanteras i stor utsträckning genom materialåtervinning, dock huvudsakligen polystyren och (PS) och akrylnitril-butadien-styren (ABS).

Övrig återvinning 15% – innefattar energiutvinning samt material som ersätter annat nytt material, exempelvis fyllnads- eller konstruktionsmaterial. Det kan vara plaster som inte är lämpliga att materialåtervinna, såsom bromerande plaster, men även trä och andra brännbara material.

Övrig hantering 10% – innefattar sådant som varken kan materialåtervinnas eller nyttja energin ifrån. Inom denna kategori hanteras också farligt avfall som ska deponeras, exempelvis kvicksilver eller andra ämnen som innehåller särskilt farliga egenskaper och som därför förbränns i särskilda högförbränningsugnar, så kallad termisk förbränning.

Återbruk 0% – avser de produkter som inkommer till återvinningen men som går att reparera och återanvända. Den procentuella andelen utifrån den totala insamlade volymen är extremt låg, troligen då det mesta som når förbehandlingsanläggningarna vittnar om ett passerat bäst-före-datum, samt att anläggningarna inte har de förutsättningar som krävs för att återbruka de produkter som kan vara lämpliga. Några produktgrupper har visats intresse och det har startats upp projekt i mindre skala på vissa anläggningar där man återbrukar produkter såsom vissa vitvaror, datorer, mobiltelefoner och surfplattor. Om hela produkten inte har kunnat återbrukas så har enskilda komponenter fungerat och därmed kunnat återanvändas. Återbruk av komponenter ger inga stora avtryck i statistiken över insamlad vikt men innebär ofta stora miljömässiga vinster då tillverkningen av dessa är mycket resurskrävande.

” En möjlighet blir att plocka ut komponenter som har genomsnittligt längre livslängd än produkten som helhet.”

Förbättrad koll genom digitala produktpass

EU arbetar på produktpass som styrmedel för den cirkulära värdekedjan. Tanken är att både producenter och återvinnare ska få bättre koll på vilka material och delar som en produkt innehåller, information som kan användas i cirkulära affärsmodeller. Produktpassen kan bli ett instrument för El-Kretsens framtida arbete med att få ut mesta och bästa material ur alla insamlade produkter. En möjlighet blir att plocka ut komponenter som har genomsnittligt längre livslängd än produkten som helhet och som kan användas i flera sammanhang av olika producenter. Det skulle också kunna ske på uppdrag av en enskild producent som vill ha tillbaka unika komponenter för återbruk.

Att tänka på som tillverkare

Att utveckla produkter anpassade för en cirkulär ekonomi har sina utmaningar, framför allt då ett beslut gällande produktens utformning kan vara hållbar utifrån dess livscykel, men nödvändigtvis finns inte lämpliga återvinningsprocesser när produkten slutligen ska sluthanteras.

• Gör det enkelt att demontera produkten
• Undvik alltför integrerade­ komponenter som inte går att få loss, framför­allt batterier
• Undvik sammansatta olika material, till exempel detaljer av aluminium och järn eller att limma olika platser.
• Om plast används, välj den som inte innehåller några bromerande flamskyddsmedel
• Tänk på att en komponent gjord i trä har samma densitet som vissa plaster, vilket påverkar plaståtervinningen negativt om den inte lätt går att se och enkelt kan tas bort
• Påbörja sammanställning av material- och återvinningsdata att använda i de Digitala produktpassen.

Förberedelser inför inflödet av LED

Cirkularitet och effektiv återvinning av belysningsprodukter står högt upp på agendan för Belysningsbranschen. Branschen har under de senaste åren upplevt ett paragdimskifte till LED och det är nu dags att förbereda sig inför det förväntade inlödet av LED-produkter.

För att främja ett effektivt omhänder­tagande håller Belysningsbranschen just nu på att starta ett testprojekt med El-Kretsen. Syftet är, bland annat, att:

• Få fram information om innehållet i LED-armaturer som går till återvinning.
• Få information om potentiella återvinningsgraden och på vilket sätt olika fraktioner kan återvinnas (material, förbränning).
• Se om delar som med ett speciellt värde kan hittas och/eller återbrukas.
• Ta reda på hur branschen kan underlätta för återvinnare så att produkterna tas om hand på rätt sätt.
• Förbättra kategorisering av belysningsprodukter som tas om hand.

Testprojektet beräknas pågå under hösten och förväntas vara klar innan årsskiftet 2023-2024.

Publicerad den 29 september 2023

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2023