Cirkularitet
”En ära och en milstolpe”
Om samarbete och kärleken till Alvar Aaltos ikoniska armaturer – med formgivaren Mikko Kärkkäinen, Tunto Oy, en av nyckelpersonerna i armaturprojektet.
Vill du fortsätta läsa?
Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.
Bli prenumerantHur såg kraven ut och vad var den största utmaningen (med uppgraderingen av armaturerna)?
– Utmaningen var att armaturerna fanns i flera modeller, vilket krävde en enhetlig lösning för både ljusfördelning och styrning. Alla armaturer behövde samverka sömlöst och uppfylla såväl tekniska som estetiska krav.
Armaturerna fanns i flera varianter, vilket ställde krav på en gemensam lösning för både ljusfördelning och styrning – allt skulle fungera tillsammans, både tekniskt och estetiskt.
Du spelade en nyckelroll i det lyckade resultatet – hur gick dina tankar?
– Ljuskraven var så höga att det helt enkelt inte fanns plats för en separat lins över varje LED. Det tvingade oss att tänka i nya banor: Hur skulle vi nå önskad ljuseffekt, och vilka typer av LED kunde vi använda när den traditionella lösningen inte fungerade?
Den avgörande insikten blev att använda Florencelinsen – en transparent modul där linserna har mellanrum. Vi placerade RGB-dioderna under linserna och de vita lysdioderna i mellanrummen. Det gjorde att det vita ljuset kunde spridas i rummet på ett sätt som påminner om en klassisk glödlampa – samtidigt som armaturens ursprungliga uttryck bevarades.
– Fördelen med denna lösning var att vi kunde få plats med tillräckligt många lysdioder för att uppnå önskat ljusflöde. RGB-ljuset kunde styras genom linsen, och tack vare linsens flexibilitet kunde den anpassas till olika armaturstorlekar. Det här blev en av projektets viktigaste innovationer – och en nyckelfaktor till framgången.
Hur såg samarbetet ut?
– I ett projekt där man arbetar med en av nationens arkitektoniska skatter, är förväntningarna och trycket högt. Väl valda partner och delad expertis är nyckeln till framgång. Vi hade förmånen att arbeta tillsammans med Audico och Fasetti.
Fasetti ansvarade för demontering och grundrenovering av armaturerna, innan den nya tekniken installerades. Med Audico har vi ett långvarigt och välfungerande samarbete, och med deras hjälp kunde vi anpassa tekniken och ljusstyrningen till en fungerande helhet, som uppfyllde både de tekniska och estetiska kraven. Projektet visar verkligen hur viktigt ett gott samarbete är vid restaurering och modernisering av kulturmiljöer.
Har du någon personlig favorit bland de arton olika armaturtyperna ni arbetade med?
– Utan tvekan: takarmaturerna i Piazza-salen. Som formgivare är det svårt att inte förälska sig i deras uttryck – det är ett formspråk som är helt unikt. Jag har svårt att se att någon skulle designa något liknande idag. Armaturerna är i sig små skulpturer som kompletterar rummet genom sin närvaro.
– Dessutom är ljuskvaliteten fantastisk. Ljuset sprids med en omsorg och precision som säger mycket om Alvar Aaltos helhetssyn – estetiken och funktionen smälter verkligen samman. Det är sådana armaturer som blir klassiker.
Vad har det betytt att få arbeta med ett projekt av den här digniteten?
– Jag skulle säga att hela min karriär på sätt och vis ledde fram till just det här projektet. När det väl blev aktuellt kände jag, helt ärligt, att jag var den bäste för jobbet. Och jag tror att slutresultatet visar det. Det här uppdraget har varit både en ära och en milstolpe – ett bevis på att noggrannhet, kreativitet och samarbete verkligen gör skillnad.
