”En utmaning är att fortsatt kunna ­genomföra ljusprojekt – med tanke på minskade anslag från regeringen.”

Vilken betydelse har belysningsfrågorna för SFV i stort? Finns det några speciella, ljusmässiga, utmaningar när det gäller de olika miljöer som SFV arbetar med?
– Ljus har på senare år fått en ökad betydelse för konstnärlig utsmyckning av kultur­arvet, utöver att förbättra tillgänglighet och trygghet. Ljustekniken avancerar snabbt med nya, effektivare och energisnålare ljuskällor. Det måste också vi ta hänsyn till och dra nytta av. En utmaning för SFV är att fortsatt kunna genomföra ljusprojekt – med tanke på minskade anslag från regeringen.

Har SFV någon speciell kravspecifikation som rör ljuset? En särskild belysningspolicy?
– Jag känner inte till någon uttalad policy eller dylikt som specifikt tar upp ljus eller belysning. SFV upprättar vårdprogram för varje byggnad, park eller markområde som är skyddat genom en förordning om statliga byggnadsminnen (2013:558). Vårdprogrammen ger vägledning i den dagliga förvaltningen inför både små och stora förändringar. För varje statligt byggnadsminne ska det dessutom finnas skyddsbestämmelser men de är ofta allmänt hållna. I skyddsbestämmelserna för en byggnad står till exempel att den inte får rivas, flyttas eller byggas om exteriört. Det innebär oftast skydd mot ingrepp i stommen, den ursprungliga rumsindelningen eller i den fasta inredningen. Dekorativt måleri och utsmyckning kan också vara skyddat.

I skyddade miljöer måste ansökan om förändringar göras till Riksantikvarieämbetet som är vår tillsynsmyndighet, utöver eventuell bygglovsansökan.

Hur går det till när du beställer belysning? I vilken utsträckning har du personligen som beställare direkt kontakt med någon ljusdesigner?
– I mindre projekt kan jag som förvaltare ha direktkontakt med ljusdesigner. Så var det till exempel vad gäller Stockholms Observatorium i Saltsjöbaden. I större projekt bildas en särskild projektgrupp med projektledare och flera som är involverade i arbetet. Som i projektet Koppartälten i Hagaparken.

Jag antar att hyresgästernas behov eller verksamhetens karaktär har en viss betydelse för SFV som hyresvärd. Hur kan ni anpassa belysningen för olika behov?

– Hyresgästers behov är ofta mer avgränsade och därför blir ett sådant projekt mindre omfattande i tid och rum. Men belysning för allmänheten kräver provbelysning, mätningar av trafikflöden och så vidare, vilket gör att dessa projekt är mer fokuserade och tar längre tid att genomföra med flera parter inblandade.

I vilken prioriteringsordning hamnar ljuset? Händer det att ljuset tar stryk om ekonomin kärvar i ett projekt?
– Utan tvekan tvingas vi göra vissa prioriteringar då och då. Man skulle kunna säga: ”Läckande tak går före ljusprojekt!”

Vilken är den största framtidsutmaningen för SFV när det gäller belysning och ljus­sättning?
– Pengarna. Anslaget till våra så kallade ”bidragsfastigheter” (slott, parker och så vidare) är i princip halverat sedan år 2016.

Kan du nämna något eller några SFV-projekt som du av någon anledning tycker är särskilt intressant/komplicerat/lyckat?
– Belysningen av Koppartälten i Haga­parken i Solna. Ett annat exempel är fasadbelysning av Universitetshuset i Uppsala, som genomfördes för några år sedan. Byggnaden har nyligen genomgått en omfattande renovering med modernisering av bland annat el, tillgänglighet, belysning och akustik.

Jag pekar också gärna på den förstärkta belysningen och konstnärliga utsmyckningen, visserligen i mindre omfattning men ändå, på Stockholms Observatorium
i Saltsjöbaden.

Publicerad den 12 oktober 2017

Ur Ljuskultur Nummer 5, 2107