Forskning

Ljusforskarna från Lund

Redan på 1970-talet började man forska om ljus och belysning inom avdelningen för miljöpsykologi vid Lunds Tekniska Högskola. Ljuskulturs utsända har besökt skolan som idag både vidareutvecklar och förstärker sin position inom ljusforskningen.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Belysningsavdelning? Nja, jag vet inte riktig…

Thorbjörn Laike, professor i miljöpsykologi i Lund, svarar en aning svävande på frågan om det är just det han och hans kollegor håller på att bygga upp.

– Vi vidareutvecklar det vi hållit på med i flera årtionden, försöker stärka positionerna.

Jag träffar honom i A-huset på Lunds Tekniska Högskolas (LTH) stora campusområde. Tillsammans med kollegan Maria Johansson, också hon professor i miljöpsykologi.

– Allt vi gör här handlar om samspelet mellan människan och den fysiska miljön. Ur individens perspektiv, förklarar Maria Johansson. Hur enskilda personer uppfattar miljöns utformning, hur de påverkas men också vilken inverkan vi människor har på omvärlden. Inom vårt område gäller det att se såväl till det lokala som till det globala, att verka holistiskt men också att bryta ner helheten till enkla miljöfaktorer.

– Ljus och belysning har alltid varit en självklar del av vårt intresseområde och det är något som vi hela tiden forskar kring. Ljuset är alltså en viktig och avgörande faktor inom ämnet miljöpsykologi även om området innehåller väldigt mycket mer annat också.

Sett ur ett internationellt perspektiv är den ställning miljöpsykologin och dess forskargrupp i Lund har rätt unik. Det är ovanligt att miljöpsykologer är så nära knutna till design- och arkitekturutbildningarna. Oftast finns de på psykologiska institutioner. I Lund hamnade miljöpsykologin på Arkitektskolan redan när den startade som en del av ämnet Formlära

Utvecklingen inom forskningen

Att belysningsforskningen blivit så stort här menar Thorbjörn Laike främst beror på Rikard Küller, som var psykolog och blev den förste professorn i miljöpsykologi.

Küller var tidigt ute. Han startade sin belysningsforskning i Lund redan på 1970-talet. Den första mer omtalade studien gjorde han 1978 på ASEA i Ludvika. Utgångspunkten var teorier om att vi behöver ljuset inte bara för att se; det påverkar också vår vakenhet och sömn.

I början av 90-talet gjordes en mer omfattande skolstudie där Rikard Küller tillsammans med Carin Lindsten, pedagog på lärarhögskolan, studerade barn i klassrum med eller utan fönster. ”Hälsoeffekter vid arbete i fönsterlösa klassrum” från 1991 var en av de första Lunda-artiklarna om ljusets icke-visuella effekter, som publicerades internationellt. I studien observerades barnen på plats men forskarna tittade också på kronobiologiska markörer och såg att det fanns skillnader mellan de som utsattes för dagsljus och barn som arbetade fönsterlöst.

Även om resultaten var intressanta fick de rätt liten betydelse utanför universitetet.

”Tidigare gick gatukontorets personal ut med sina ­lux-­mätare och kollade sen i standarden för gatubelysning. Nu har man faktiskt börjat resonera kring brukar­upplevelser och hur man kan fånga dessa.”

Idag utförs olika forskningsprojekt ofta i samarbete med till exempel en kommun eller ett företag och då är chansen större. Då finns det ett större, omedelbart intresse att ta vara på resultaten. I Malmö har till exempel både belysningen på förskolor och i parkmiljöer ändrats med hänvisning till forskningsresultat.

– Om vi tittar på hela ljus- och belysningsforskningen har olika spår utvecklats utifrån de kärnområden som började studeras på 80- och 90-talet. Ett handlar om inomhusbelysning i skolor och på arbetsplatser. Det vinklas numera ibland mot hemmiljöer och rör just de icke-visuella effekterna, det vill säga biologiska aspekter av ljuset. Ett annat handlar om utomhusmiljö, om belysningens roll i stadsmiljön till exempel, berättar Maria Johansson.

Ett tredje riktar in sig på upplevelser och styrning av ljus. På miljöpsykologin i Lund forskas det inom samtliga dessa tre områdena.

– I en utemiljö vill man skapa kvällsbelysning som kan få människor att vistas där, att känna sig trygga. Men också att få folk att gå eller cykla mer. Alltså både psykisk och fysisk hälsa, säger Thorbjörn Laike. En del studier försöker hitta svar på frågor om vakenhet och sömn, om hur belysningen kan styras för att gynna hälsan. Andra tittar på vad skolmiljön kräver vad gäller ljus. Eller på idealbelysningen hemmavid, som till stor del har att göra med vad man utsatts för i övrigt under dagen; de påverkande parametrarna kan vara många och komplicerade.

Det praktiska genomförandet

Ett forskningsprojekt består ofta av flera olika delar. Professorerna leder och håller ihop arbetet medan doktoranderna koncentrerar sig på vissa intressanta delmoment. Många av de empiriska studierna sker ute i verkligheten, i fält på olika platser. Men man har också tillgång till fullskalelaboratorier, där vissa frågeställningar kan renodlas och sedan undersökas mer noggrant.

Maria Johansson ägnar ungefär halva forskningstiden åt belysningsprojekt, resten åt bland annat människors respons på ekosystemtjänster och biologisk mångfald. I ljussammanhangen uppstår frågor som: Vilken betydelse har ljuset för upplevelsen av en miljö? För tryggheten? För tillgängligheten? Vad betyder ljusstyrkan? Behagligheten? Det gäller att komma bort från löst tyckande, hitta mer handfasta sätt att formulera sig.

– Inom ett projekt har vi till exempel formulerat teorier och metoder för att systematiskt kunna bedöma frågor kring utomhusbelysning. Därefter utvecklat ett instrument som bygger på detta: POLQ (Perceived Outdoor Lighting Quality). I ett första steg har vi bland annat publicerat våra resultat i Journal of Environmental Psychology. Nästa steg är att designa och utvärdera belysning. Men vi är fortfarande inne i den tidiga fasen.

Det är viktigt med ett brett kontaktnät över hela världen. Under de senaste två åren har miljöpsykologin i Lund deltagit i det stora EU-projektet Lighting Metro­polis som avslutas i september med bland annat en ljusfestival, föreläsningar och guidade turer i Malmö-regionen. Inom det har Thorbjörn Laike och Maria Johansson kunnat föra fram brukarperspektiv grundade på sitt miljöpsykologiska kunnande.

– Jag uppfattar att kommunerna skriker efter våra kunskaper, säger Maria Johansson. Tidigare gick gatukontorets personal ut med sina lux-mätare och kollade sen i standarden för gatubelysning. Nu har man faktiskt börjat resonera kring brukarupplevelser och hur man kan fånga dessa. Bara att man börjar prata belysning är ett steg i rätt riktning. Fantastiskt.

Ljusutbildning för Arkitekter och industridesigner

Rent traditionellt fokuserar ljusdelen inom samtliga svenska arkitektutbildningar på dagsljus. Många arkitekter vittnar om att kunskapen om elektriskt ljus och ljussättning i de egna leden är usel. I Lund går utvecklingen i alla fall år rätt håll, menar både Thorbjörn Laike och Maria Johansson.

År 1992 startade Laike (tillsammans med Rikard Küller) en liten frivillig kurs motsvarande 7,5 högskolepoäng (en termins heltidsstudier = 30 hp) i miljöpsykologi för blivande arkitekter och för studenter på civilingenjörsprogrammen. Idag har den utvecklats till en fristående interaktiv kurs på 15 hp för sammanlagt tjugo studenter per år. Ämnet är miljöpsykologi, alltså hela ämnet – inte bara belysning men ljuset är en viktig del i kursen.

Vid något tillfälle under de två första studieåren leder Thorbjörn Laike och konstnären Niklas Nihlén, som jobbar på samma institution, en workshop (motsvarande ungefär 2 hp) för de blivande arkitekterna. Lite av ”prova på”, en första inblick där studenterna får lära sig NCS- systemet, grundläggande fakta om färgtemperatur och färgåtergivning samt bygga en modell och testa. En föreläsning om vad ljus har för betydelse för människan ingår också. Hör och häpna, för många blivande arkitekter är mycket av detta faktiskt något nytt!

Senare, i årskurs 4 och 5, ges numera också den valbara kursen ”Mänskliga miljöramar – Ljus och färg”. I den finns en teoretisk del och en praktiskt där studenterna får göra förslag på en verklig miljö med uppdragsgivare (olika vid varje tillfälle) som väljer ut det bästa förslaget och försöker förverkliga det.

På designutbildningen, School of Industrial Design, i huset nästgårds är läget för miljöpsykologiska belysningsfrågor lite ljusare. Där leder Thorbjörn Laike bland annat en obligatorisk kurs i åk 2. Mycket koncentreras då till ljus och färg.

Personer från miljöpsykologin går dessutom in i andra utbildningsprogram (för civilingenjörer, lantmätare och landskapsarkitekter) för att tala om bland annat belysning. I Masterutbildningen Sustainable Urban Design deltar de med ett lite bredare fokus; då handlar det om att analysera en stadsmiljö ur ett miljöpsykologiskt perspektiv. Miljön undersöks parallellt, dagtid och kvällstid. Självklart handlar det om belysningen då också.

Vad är viktigast?

Vad är då viktigast, undervisningen eller forskningen? Och går mycket av Maria Johansson och Thorbjörn Laikes tid och kreativitet åt att sälja in sitt ämne på olika institutioner för att på så sätt kunna komma in på nya kurser och program?

– Både ja och nej. Det kvittar ofta hur kreativa vi är. Det är precis som när något nytt ska in på skolans schema. Om miljöpsykologin ska släppas in måste något annat plockas bort. Allt beror på konkurrensen med andra nödvändiga delar inom de olika utbildningarna. Samt olika samhällstrender. Det ser vi inte minst när det gäller finansieringen av forskningsverksamheten. Även om vi sysslar med i stort sett samma frågor från en tid till en annan är det olika svårt att få de externa anslag vi är helt beroende av. Intresset varierar över årtiondena. Just nu ligger miljöpsykologi rätt i tiden, menar Maria Johnsson.

Thorbjörn Laike funderar vidare:
– Viktigast och viktigast… Det blev ett rejält lyft för oss redan för tio år sedan när Energimyndigheten startade ett program om energieffektiv belysning. Utgångspunkten var att energi skulle sparas men samtidigt skulle en god belysning skapas. Det passade oss. Pengar från myndigheten har finansierat flera av våra doktorander. I själva verket är det forskning som placerat oss på kartan. Men det är i undervisningen som forskningsresultaten kan spridas till många fler så den behövs också. I allra högsta grad.


 

Katarina Henning

Ljusdesigner (MSLL) landskapsarkitekt (MSc) och doktorand i miljöpsykologi:
Forskningsprojekt: Ljusets inverkan på social samhörighet och interaktion

Hur kom du in på temat ljus/belysningsdesign? Vad har du för bakgrund?
– Jag är landskapsarkitekt och ljusdesigner. Under min utbildning upptäckte jag att ljus formar vår miljö, både interiört och exteriört. Jag undersökte tidigt hur och på vilket sätt ljuset kan användas för att skapa rumslighet och trevnad. Under min utbildning vid Bartlett School of Architecture i London fick jag en djupare vetenskaplig syn på ljusets inverkan. Ljus påverkar ju oss både visuellt, biologiskt och emotionellt. Att få möjlighet att förkovra sig inom detta ämne är en ynnest. När den här doktorandtjänsten utlystes sökte jag direkt, började här i juni.

Vad handlar din forskning om? Utgångspunkt? Metod?
– Utgångspunkten för min forskning är att undersöka hur ljus påverkar människors samhörighet och sociala interaktion i deras närmiljöer. En fältstudie av ett antal torgmiljöer i lokala bostadsområden i Malmö stad ska därför genomföras. Vidare ska vi utveckla en så kallad ”walkshops metod” som inkluderar representanter från Malmö stad, boende, bostadsbolag samt masterstudenter inom Sustainable Urban Design (SUDes) här i Lund och ljusdesignstudenter från Aalborg Universitet. Vi kommer att ha workshops och diskussioner i fokusgrupper och ljusets inverkan undersökas i ett antal tillfälliga ljusinstallationer. Forskningsarbetet ska pågå i fyra år. Jag tänker mig att resultaten ska sammanställas i ett antal vetenskapliga artiklar, en avhandling samt även i en mer tillgänglig populärvetenskaplig rapport.”Min intention är att öka medvetenheten om hur ljus bäst används som gestaltningsmedel i urbana miljöer.”

Vad hoppas du att forskningen ska leda till praktiken?
– Medvetenheten om ljus är inte särskilt stor. Många människor tycker och känner att ljus att viktigt. Men kunskaperna om hur man ska använda ljuset för att skapa bra miljöer är rätt låg. Jag har jobbat i tjug år med detta och hela tiden bara kunnat motivera mig med intuitiva argument trots att jag tror mig veta vad som är bra eller dåligt. Nu vill jag ta fram metoder som gör det lättare. Att kunna säga med bevis att det här och det här bör göras. Vi kommer ju att göra djupintervjuer och verkligen undersöka alla faktorer som har betydelse i sammanhanget. Jag har aldrig haft tid och resurser att göra det tidigare.
Tänk att kunna säga: ”Nu har vi studerat detta till fullo.” Att äntligen få torrt på fötterna. Ofta har mina argument känts luddiga.

Min intention är att öka medvetenheten om hur ljus bäst används som gestaltningsmedel i urbana miljöer. Kunskaperna om hur man ska använda ljus för att skapa bra miljöer måste spridas. En ljusdesigners arbete motiveras ofta med intuitiva argument för vad som är bra eller dålig ljusutformning. Nu vill jag ta fram metoder som bevisar hur och varför vi bör utforma ljusmiljöer. I mitt forskningsprojekt får vi tillfälle att undersöka alla faktorer som har betydelse i sammanhanget. Tänk att inte bara kunna uppvisa fina miljöer, men även påvisa det vi i forskningssammanhang kallar causality ­(orsakssamband). Jag längtar efter att kunna berätta: ”En miljö bör utformas så här därför att…”

Pimkamol Mattsson

Arkitekt och doktorand i miljöpsykologi:
Forskningsprojekt: Energieffektiv utomhusbelysning längs gångvägar för människor med särskilda behov samt Beteendeinterventioner för att främja energieffektivt beteende i förskolan

Hur kom du in på temat ljus/belysningsdesign? Vad har du för bakgrund?
– Jag kommer från Asien och när jag först kom till Sverige ville jag gärna ha starkt ljus men det var svårt att hitta. Då blev jag intresserad av de kulturella skillnaderna och av hur olika ljus påverkar oss. Är arkitekt och har jobbat mycket med inredning, sysslat med att välja belysning och armaturer. Att fortsätta studera belysning blev därför rätt naturligt för mig.

Vad handlar din forskning om? Utgångspunkt? Metod?
– Jag disputerade 2015 med avhandlingen Do lighting control and user interface design matter to occupant behaviour? The case of optimal lighting use in non-residential buildings. Där tittade jag på hur man med hjälp av användarvänlig design kunde påverka energi­användningen eller möjligheterna för människor att spara energi.

Nu arbetar jag med ett projekt om utomhusbelysning med fokus på personer som är synskadade eller har synnedsättningar. De är inte helt blinda men har olika typer av svårigheter. Hur ska de kunna röra sig på bästa sätt när det vinter och mörkt? Vi vill gärna att de ska känna sig trygga och kunna röra sig på egen hand i stadsmiljön. Både på kvällar och under vintern. Jag samarbetar med Malmö stad och har samlat en massa information som jag nu ska sammanställa och analysera. Det arbetet ska vara färdigt i slutet av detta år.

Jag jobbar också med ett annat projekt som handlar om barn och energi. Där har jag testat om spel och påminnelser, som till exempel skyltar, kan få barn att släcka efter sig på förskolan. Här samarbetar jag med Lunds kommun. Jag har gjort en förstudie och ska fortsätta att testa spelen och skyltarna. Arbetet ska vara färdigt nästa år.

Vad hoppas du att forskningen ska leda till praktiken?
– Jag hoppas så klart att det ska bli en bättre ljusmiljö för människor med synnedsättningar framöver. Men jag menar också att om man gör miljön lättillgänglig och säker för synskadade så kommer det också att gagna alla oss andra i samhället.

När det gäller förskoleprojektet hoppas jag att barn på ett tidigt stadie ska bli medvetna om att man på ett enkelt sätt kan spara energi genom att släcka efter sig.

Johan Rahm

Ingenjör, psykolog och doktorand i miljöpsykologi:
Forskningsprojekt: Offentlig utomhusbelysning i Hyllie: Energianvändning och upplevelse

Hur kom du in på temat ljus/belysningsdesign? Vad har du för bakgrund?
– Jag är civilingenjör i miljöteknik (Ekosystemteknik) från början. Under studietiden blev jag mer och mer intresserad av psykologi, började läsa miljöpsykologi och gjorde min master på ingenjörsprogrammet med miljöpsykologisk inriktning. Parallellt med ingenjörsstudierna gick jag psykologprogrammet och arbetade därefter som psykolog, men följde ändå med vad som hände inom området miljöpsykologi. Jag var intresserad av interaktionen mellan miljö och beteende kopplat till energianvändning. Så när den här tjänsten utlystes (med fokus på fotgängare och utomhusbelysning) sökte jag.

Vad handlar din forskning om? Utgångspunkt? Metod?
– Jag ser på utomhusbelysning i stadsmiljö, ur fotgängarens perspektiv. Det gäller att skapa förutsättningar för fotgängare också efter mörkrets inbrott. Att ta sig till bussen eller till olika destinationer i staden. Då har belysningen stor betydelse. För hur väl man ser och för hur man upplever platsen. Människor har olika behov beroende på ålder och eventuella synnedsättningar. Därför är det viktigt att hitta sätt att utvärdera belysning som beaktar dessa olikheter.

Jag undersöker hur olika typer av ljuskällor påverkar hur väl man ser, hur den belysta miljön upplevs och hur trygg man känner sig. Jag är också intresserad av belysningens inverkan på det faktiska beteendet, om belysningens utformning spelar roll för var man väljer att gå. Och hur man rör sig i den belysta miljön. Vi har i samarbete med Malmö stad gjort studier i ett fullskaligt labb, fältstudier i Pildammsparken och fokusgruppsdiskussioner. I fokusgrupperna framkom belysningens betydelse för trygghet och att människor undvek dåligt belysta platser, vilket leder till långa omvägar. Hela forskningsarbetet är planerat att presenteras under nästa läsår.

Vad hoppas du att forskningen ska leda till praktiken?
– Med utgångspunkt i en systematisk litteratur­genomgång har vi skapat en överblick över vilka mått och metoder som finns för att fånga människors upplevelse av utomhusbelysning. Ett urval av dessa anpassades därefter för att kunna användas för att utvärdera olika belysningslösningar. Metoderna testades i labb och på olika platser i fält. Förhoppningen är att kommuner ska kunna ta del av metoderna och använda standardiserade sätt att utvärdera ljuskällor. Inför stora upphandlingar kan man använda sig av dessa metoder (eventuellt sätta upp en pilotanläggning) för att inte bara förlita sig på ljussimulering. Många kommuner i landet är i färd med att byta ut sin belysning. Då vore det bra om man kunde använda metoderna för att utvärdera fotgängares upplevelse och på så sätt göra valet av nya ljuskällor mer lyckat.

Kiran Maini Gerhardsson

Arkitekt och doktorand i miljöpsykologi
Forskningsprojekt: Avhandlingsarbetet är en del av forskningsprogrammet
Swedish Healthy Home i vilket flera institutioner ingår i

Hur kom du in på temat ljus/belysningsdesign? Vad har du för bakgrund?
– Jag tog min arkitektexamen här på LTH 1990, jobbade sedan med bostäder och stadsutveckling som anställd på ett arkitektkontor. Startade eget i början av 2000-talet med inriktning på miljöanpassade bostäder och hållbar stadsutveckling. Som arkitekt är det ju naturligt att hålla på med ljus, dagsljus i alla fall. Fast vi är jättedåliga på elektriskt ljus och jag var dessutom intresserad av högre studier. Så när den här tjänsten blev ledig sökte jag. Den handlar om bostäder och hälsosam belysning.

Vad handlar din forskning om? Utgångspunkt? Metod?
– Jag har precis avslutat mitt tredje år, har ett och ett halvt år kvar. Sen är det meningen att jag ska visa resultatet av fyra undersökningar. Huvudfrågan är ”Hur ser samspelet ut mellan människor och ljusrelaterade produkter i hemmet” ur ett användarperspektiv. Inte minst med tanke på den tid vi lever i med den snabba utvecklingen av belysningsteknik och när hemmet digitaliseras alltmer. Mer konkret handlar min forskning om acceptansen för ett nytt individanpassat belysningssystem. Syftet är att förbättra dygnsrytm och sömn som indirekt påverkar hälsan. Systemet bygger på bärbara sensorer. Dessa skickar signaler till en app, som sedan styr belysningssystemet i hemmet. Hur är då acceptansen för att bära dessa sensorer? De ska ju användas en viss tid så att belysningen kan anpassas till individens behov. Och hur ser acceptansen ut för att bära med sig mobilen i hemmet hela tiden? För det krävs i den prototyp som vi utvärderar. Men jag tittar även på acceptansen för den del av ljusspektrumet som ljusprogrammet har räknat ut är det bästa för individen. Jag har använt mig av enkäter och intervjuer med bland annat tjugoåtta informander.

Som grund började jag med att se på det befintliga i 12 bostäder. De 12 deltagarna i intervjustudien fick dessutom fotografera av sina armaturer. Drygt 500 lundabor fick också svara på en enkät om ljuskällor, placering och ljusrelaterat beteende.

Vad hoppas du att forskningen ska leda till praktiken?
– Jag hoppas att människor blir mer medvetna om alla andra effekter som ljuset har, inte bara det estetiska och den praktiska nyttan utan också till exempel hälsoeffekterna. Folk känner kanske till ljusterapi men ljus är viktigt också för friska människor.

Somliga kommer nog att tycka att ett individanpassat belysningssystem kan vara intressant att använda. Det borde vara särskilt viktigt för skiftarbetare. Men systemet måste vidareutvecklas, bland annat så att de bärbara enheterna kan integreras naturligt i vardagen.

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare