Med fokus på att höja ­lägsta ribban

När Mia Lif och hennes femåriga ­dotter besöker loppisarna som båda är så förtjusta i har de en överenskommelse: först lamporna och sedan kan resten av tiden ägnas åt leksaker. Resultatet har blivit en hel del lampor och lampfötter genom åren, mestadels äldre som kräver lite kärlek och omvårdnad innan de kan användas igen. Mia bläddrar fram en bild i telefonen.

– På en loppis hittade jag till exempel den här fina skrivbordslampan från Fagerhult. Sedan hittade jag en till likadan som jag köpte. Det är kul att ha lite olika lampor på lager och kunna plocka fram dem när jag vill, säger Mia.

Möjlighet till återbruk vanligare

Principen med återanvändning är något hon gärna praktiserar på jobbet och skulle vilja göra i ännu högre grad framöver. Ett exempel på det var ett projekt som hon och hennes kollegor gjorde åt Wingårdhs arkitekter inför att de skulle flytta in i sitt nya kontor i Västra hamnen i Malmö.

– När man började riva det gamla industriområdet som låg där förut skapade man samtidigt en materialbank med gammalt byggmaterial. I den fanns gamla plåtskärmar till industrilampor och dessa försågs med LED-insatser och raster. Nu har Wingårdhs dem som allmänbelysning på sitt kontor, berättar Mia.

Hon tror att återanvändning kommer att bli en allt viktigare aspekt av hållbarhet i framtiden.

– När vi kommer in i miljöer som ska rivas och där det finns belysning vill vi kunna hjälpa till att ta hand om den, transportera bort den och hitta en ny plats för den. Förutom att det är bra ur hållbarhetssynpunkt kan det också vara ett bra säljargument nu när allting blivit så mycket dyrare, påpekar Mia.

Hon lyfter att det också blivit allt fler leverantörer som börjat hyra ut armaturer, köpa tillbaka dem eller åtar sig att laga dem om de går sönder.

– Dilemmat idag är kanske främst att fastighets­ägarna inte vet att de kan rusta upp eller sälja vidare armaturerna i stället för att slänga dem i en container, speciellt om det gäller inomhusbelysning. Där har vi en kunskapslucka som vi behöver hjälpas åt att fylla.

När det gäller gatubelysning är det nog enklare, till ­exempel om man vill plocka ut insatserna och göra om till LED, eftersom det sköts av kommunerna som har större ­kunskap och intresse för frågan, säger Mia.

Sitter lugnt i båten

För tillfället sitter vi i matsalen på Grand Hotel i Lund – valet föll på Lund i stället för Malmö eftersom det är där Mia bor och idag jobbar hon hemifrån. Det är några ­dagar före jul och det bleka vinterdagsljuset faller in genom fönstren vid sidan om oss. Utanför skymtar ­Bantorget, för tillfället klätt i ett tunt snötäcke. På bordet mellan oss har servitrisen nyss dukat upp varsin kaffekopp och tre croissanter.

– Tre? Det är ju grymt med ojämnt antal när man är två, skojar Mia och ler brett.

Hon har ett slags tryggt lugn och självdistans som genast inger förtroende. Som när vi pratar om vilken ljusfilosofi hon har.

– Jag kanske slår undan benen för mig själv lite nu. Men när många som sysslar med ljus pushar för att det är det absolut viktigaste skulle jag vilja ta ett steg tillbaka. För i många fall är belysningen mycket mer flexibel än många andra installationer, till exempel fjärrvärme och ventilation som behöver dras på ett speciellt ställe.

Om man har mycket tävlingsinstinkt kanske man taggar till och vill driva sin ståndpunkt väldigt hårt. Men jag tycker om att sitta lugnt i båten, lyssna och vänta ut hur de andra installationerna blir. I vissa fall kanske det till och med blir något som jag kan dra nytta av. Och ofta finns jättemycket intressant att lära genom att lyssna på de andra. Nyligen var jag med på ett projekt i ett p-hus där man skulle använda ett torrsprinklersystem, som måste lutas mot en viss punkt eftersom vattnet kan frysa annars. Så frågan var hur man skulle lösa det och till slut fick man konstruktören att luta lite på hela huset. Där kan man verkligen tala om att en enskild installation påverkar hela projektet! säger Mia med eftertryck.

Mia Lif är uppvuxen i en kreativ miljö och intresset för ljus, rum, design och form väcktes redan som barn.

Orosmoment

I sin ljussättning har hon som mål att skapa ljusmiljöer där man kan njuta av det man gör i dem, vare sig det handlar om återhämtning eller arbete.

– Ljuset påverkar hur vi mår, vilka val vi gör, vår inställning till uppgifter och hur vi bemöter andra. Det är inte alltid möjligt att göra perfekta ljusmiljöer, men det ska alltid läggas maximal kraft på att ljusmiljön inte blir dålig eller rent av skadlig. Så man kanske kan säga att jag brinner för att höja lägsta ribban, säger Mia.

”Det är inte alltid möjligt att göra perfekta ljusmiljöer, men det ska alltid läggas maximal kraft på att ljusmiljön inte blir dålig eller rent av skadlig.”

Ett återkommande problem som hon ser är att många som över huvud taget inte är fackkunniga ger sig på att lösa saker på egen hand.

– De flesta tror inte att de kan rita ett hus själva, lösa ett sprinklersystem eller dra elen i en byggnad. Men många tror att de kan lösa belysningen själva och det är både skamligt och ledsamt för det är sällan som resultatet blir bra. I andra fall låter man oss göra det, men byter sedan ut armaturerna mot billigare kopior som inte alls ger samma resultat, säger Mia.

Som exempel nämner hon ett nyligen genomfört projekt i Stockholm, där de projekterat en hel anläggning med ritningar och armaturer.

– Men beställaren tyckte att lösningen blev för dyr och bad en konkurrent att ta fram ett förslag med ­armaturer som kostade hälften så mycket. När de väl var på plats insåg de att det inte alls såg bra ut, utan kom tillbaka till oss och ville att vi skulle flytta om ­armaturerna. Efter att vi flyttat om armaturer med högblanka, bländande reflektorer lyckades vi få en lösning som var ok, men långt ifrån så bra som det ursprungliga förslaget – men som nu blivit flera gånger dyrare eftersom man först betalat oss, sedan konkurrenten och sedan oss igen, säger Mia.

Ett annat problem hon ser är att belysningen ofta ingår som en del i ett större paket, där totalentreprenören eller elkonsulten strävar efter att hålla priserna nere för att vinna upphandlingen.

– För ett par veckor sedan hade vi en elentreprenör på besök som berättade att det är vanligt att man läser våra och andras handlingar som fan läser Bibeln för att det ska bli en så billig lösning som möjligt. Där måste vi bli ännu bättre på att skriva tydliga handlingar som ger kunden starka förhandlingsargument, säger Mia.

Ytterligare ett orosmoment hon ser kring ljuskvaliteten i ett större sammanhang är att det finns runt 17 miljoner ljuspunkter med lysrör idag – som inte längre kommer att få säljas nästa år.

– En del fastighetsägare har köpt på sig stora lager, vilket ju är att putta problemet framför sig. Risken är också att många börjar sätta in LED-lysrör i armaturer som inte är anpassade för det. Det många inte vet är att CE-märkningen oftast inte längre gäller om man använder en annan typ av ljuskälla. Så om det resulterar i ett elfel som startar en brand är risken stor att man inte får ut något på försäkringen. Dessutom kommer rören förmodligen att flimra, vilket ger en extremt dålig arbetsmiljö, med risk för huvudvärk och andra problem, påpekar hon.

Från gymnasiet fram till nu

Mias intresse för ljus, rum, design och form väcktes redan när hon var barn.

– Jag växte upp i en kreativ miljö. Min pappa jobbade som arkitekt och hade hemmakontor. Så jag är uppvuxen med att se hans ritningar omkring mig hela tiden. På gymnasiet läste jag inriktningen form och design.

En dag kom syon och sa att hon sett något hon trodde jag skulle gilla – ljusdesignprogrammet i Jönköping, berättar Mia.

När hon började där för 18 år sedan var hon en av få som kom direkt från gymnasiet. Utbildningen var förlagd till tre dagar varannan vecka så att man skulle kunna jobba samtidigt. Första året åkte hon hem till Hässleholm och jobbade som lärarvikarie varannan vecka, men nästa år blev hon anställd av Fagerhult.

– Många av de andra som jag läste ihop med hade jobbat några år som elektriker, säljare eller inredningsarkitekter och ville vidareutbilda sig. Så jag hade många vuxna omkring mig när jag började plugga, vilket kändes fint, berättar Mia.

Sista året på skolan började hon på WSP i Lund.

– Mitt första jobb var att granska en armaturför­teckning på turkiska för IKEA:s räkning, i samband med att WSP hjälpte dem att bygga nya varuhus i Ryssland. Jag skulle kolla att förteckningen såg ok ut och googlade frenetiskt på turkiska samtidigt som jag nästan satt och grät eftersom det var så svårt, berättar Mia.

Efter det följde belysningsuppdrag på skolor, kontor, lekplatser och andra utomhusmiljöer, ofta i samarbete med WSP:s elkonsulter. Efter fem år fortsatte hon till Light Bureau – dåvarande ÅF – när Jim Collin fick i ­uppdrag att starta upp en ljusavdelning för ÅF Lighting i södra Sverige.

– Nu har jag varit här i tio år och en del har frågat om jag inte tycker att det börjar bli dags att byta. Men jag ser många fördelar med att jobba med ett så stort teknik­bolag som vi är. Här finns kompetens inom så gott som alla områden, först inom ljusdesign, sedan inom el, mark, miljö och landskap och därefter alla andra ­möjliga teknikområden. Att ha alla så nära till hands inom samma företag förenklar mycket, säger Mia.

”Jag ser många fördelar med att jobba med ett så stort teknikbolag som vi är. Här finns ­kompetens inom så gott som alla områden.”

Vid sidan av jobbet är hon också engagerad i föreningen Sydljus där hon varit med ända sedan hon började jobba. Numera är hon vice ordförande i Sydljus och ­arrangerar både digitala träffar, föreläsningar och studie­besök. Senaste studiebesöket gick till Köpenhamn och Scandic Kødbyen (Köttbyn) samt Den Brune Kødby, som vann danska ljuspriset förra året. Därefter besökte de Tivoli för att titta på julbelysningen och höra historien bakom den.

– Sydljus är ett väldigt trevligt forum för att träffa andra som jobbar med ljus och för att få nya perspektiv på saker. När jag har gjort synanpassningar i skolor har jag till exempel rådgjort med Christin Hult, som är med i Synskadades Riksförbund. Det är intressant att höra någon se på ljus på ett sätt som skiljer sig från det vi vanligtvis tycker, där det vi uppfattar som vackert uppfattas som bländande och det vi ser som platt uppfattas som praktiskt, säger Mia.

Avslutningsvis – har du något drömprojekt som du ännu inte gjort och som du skulle vilja jobba med?

– Jag har en drömkund som jag ännu inte jobbat för och det är Statens Fastighetsverk, utifrån den förkärlek jag har för gamla saker och att återanvända det som redan finns. Genom att göra det slipper vi slita så mycket på vår omvärld som när vi bygger nytt. Och så är det vackert som tusan, säger Mia Lif.

3 utvalda projekt

Mia Lif berättar om tre av sina favoritprojekt.

Foto: Åke E:son Lindman, Arkitekt: Carmen Izquierdo

Domkyrkoforum, Lund

”Domkyrkoforum som ritades av arkitekt Carmen Izquierdo och stod färdig 2011 fungerar som besökscentrum för Lunds domkyrka. Här finns bland annat kontor, konsertlokaler och föreläsningssalar. Jag har valt det här projektet för att jag tycker att det är ett fint exempel på hur man med ganska små medel kan skapa en fasadbelysning för en glasad byggnad så att den blir en intressant del av uterummet. Det vi har gjort här är att lägga släpljus på de bakre väggarna i de rum som har helglasade fasader, med hjälp av små LED-spottar på vardera 5 watt. I och med att belysningen finns längre in i rummet skapas ett djup i byggnaden när man ser den utifrån.

På så vis blir byggnaden en volym och ­balanserad del i stadsrummet utan att bli alltför spektakulär på ett ställe där det också finns andra byggnader som behöver få ta plats. En fördel med den här lösningen är att den också är väldigt energieffektiv.”

Foto: Lasse Olsson

Tågstation, Hässleholm

”När pandemin kom upphörde hotellprojekten vi höll på med då, vilket öppnade upp för en rad nya projekt. Ett av dem var tågstationen i Hässleholm, en liten station som ligger längs med Södra stambanan och fungerar som järnvägsknut. Det som gör mig så glad med det här projektet är att ­Trafikverket satsade så mycket och ville hålla så hög kvalitet. Det omfattade även höga krav på belysningen, för även om ­stationen är liten är den väldigt trafikerad och har en hög stationsklass.

Projektet omfattade tre arkitektoniskt vitt skilda delar, där vi använt belysningen för att väva samman dem. Till att börja med har vi de gamla perrongerna med trätak som är jättefint utformade och utsmyckade. ­Sedan har vi en gångbro från 80–90-­talet i en lila-ljusblå nyans som inte är fullt lika vacker. Mellan de här båda befintliga ­elementen skulle man sedan lägga in superstram dansk arkitektur med trä och stål, i form av nya överbyggnader och väderskydd över trappor och perronger. Det låter som märkliga saker att sammanfoga men resultatet har verkligen blivit så fint.

En viktig del av arbetet handlade om att skapa ett så jämnt ljus som möjligt på perrongerna, för att få en trygg, säker och väl synbar miljö att röra sig i. Tanken var också att skapa ett jämnt flöde där övergången mellan de gamla och nya delarna skulle flyta sömlöst. Eftersom vi ville ha armaturer som håller länge och som enkelt skulle kunna integreras i både trätak och stålkonstruktioner valde vi genomgående armaturer av mycket hög kvalitet. Som komplement till de linjära LED-armatur­erna i taket lade vi också till ett dekorativt element i form av riktbar effektbelysning på perrongernas röda Y-pelare som blivit väldigt effektfullt. I trappan återkommer den integrerade belysningen i taket, väl avbländad så att man inte kan se armaturerna när man går nerför trappan.

Något som också känns roligt med det här projektet är att man verkligen tagit våra förslag rakt av och inte bytt ut en enda armatur.”

Foto: Peo Olsson

Sydväst arkitektur och landskap, Malmö

”När man pratar kontorsbelysning är det många fastighetsägare som tänker att det är enkelt med jämnt utplacerad infälld ­belysning i taket för att få maximal flexibilitet. Därför är det extra roligt med sådana här projekt där man verkligen vill ta vara på de arkitektoniska detaljerna och de som ska vistas i lokalerna tillåts komma med önskemål som ligger långt ifrån en jämn lux-matta. I det här fallet ville man ha en rad med globarmaturer som dekorativt ­element i det vinklade taket. För att de opala armaturerna inte skulle bli bländande valde jag ljuskällor med låg output som ger ett mjukt ljus på tak och väggar även om man dimrar upp dem till max. Huvud­belysningen kommer från spottar på skena i taket som belyser väggpartierna kring takkuporna med höga fönster i norrläge. Kombinationen av det rikliga inflödet av kallt dagsljus och det varma ljuset i övrigt bildar ett fint samspel med lagom mycket kontrast. Utöver det har varje arbetsplats försetts med en egen skrivbordslampa, som kan kompletteras med ytterligare ljus från spottar i taket vid behov.

Hela rummet är väldigt behagligt med mycket grönska, en inbjudande matta, ­inredningen i sig och blandningen av varma och kalla toner. Här känns det verkligen hur bra allting funkar tillsammans och ­sam­spelar för att uppnå sin fulla effekt.”

Publicerad den 14 februari 2023

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2023