Nystart på Medis

Grattis, alla stockholmare!
Till ­Medborgarhuset som så snart ­pandemin är över kommer att kunna bjuda in till olika evenemang, till läsro för besökare i alla åldrar, gym, simning och fikastunder. Rekreation för både kropp och själ med andra ord.

Medborgarhuset är ett av Södermalms viktigaste landmärken. Det byggdes i slutet av 1930-talet. I höstas, när det återinvigdes, hade det varit stängt för renovering i över fyra år.

Huvudentrén har flyttats, nya ytor skapats, en omdisponering av vissa funktioner har skett. Tillgänglighet och öppenhet var några av ledorden under förnyelsen. Och naturligtvis har all belysning uppdaterats. Ett digert uppdrag, inte minst eftersom byggnaden är blåklassad – den högsta klassen enligt den markering Stadsmuseet i Stockholm använder som ”omfattar bebyggelse av synnerligen högt kulturhistoriskt värde”.

Eva Persson och Yousef Tavakoli, två av de ljusdesigner­ på Tyréns som anlitades för ljusarbetet visar runt. De har jobbat med den interiöra belysningen av trapphus och foajé, Tranströmerbibliotekets publika delar, Forsgrenska badets reception och simhallar samt Kulturskolans foajé, gallerier, ateljéer med mera. Dessutom med belysningen exteriört och detaljer mot Medborgar­platsen, en balkong på den västra fasaden och klockspelet på den östra. (Somliga övriga utrymmen som exempelvis idrottshall och lokaler för studieförbundet Sensus gjordes av Tyréns elavdelning.)

Komplext med många funktioner

Eva Persson har arbetat med liknande projekt tidigare men aldrig med så många olika funktioner i en och samma byggnad. För Yousef Tavakoli blev detta hans första för fem år sedan, när han just tagit masterexamen i ljusdesign på KTH.

– Ursprungligen bestod byggnaden av tre flyglar som nu byggts ihop. De äldre delarna var självklart mer problematiska att arbeta med än de nya. Att få in all modern teknik var inte lätt, intygar bägge två.

För att få plats med ventilation och el krävdes ett undertak men utrymmet kunde inte bli lika stort överallt.

– Visserligen lyckades vi få in transformatorer men på vissa ställen undrar jag om man någonsin får ut dem, skämtar Eva Persson. Och ibland när vi ville ha ett släpljus fick vi bygga ner en kant och lägga all teknik bakom den i stället.

Egentligen får man inte göra något alls med gamla tegelväggar i en blåmärkt byggnad. Så trapphusen här skapade visst bryderi. ”Ungdomsbiblioteket har både intima delar och mer öppna ytor; avdelningen är tänkt vara en plats för häng och umgänge.”

– Att både låta bli att röra vissa delar och samtidigt tillgodogöra kraven på ljusstyrka i trapphuset blev en utmaning. Det fanns ett förslag med spotlights på de bastanta metallräckena men vi fick nej. Fast det var nog enda gången. Stadsmuseet har granskat handlingar och vi har haft direktkontakt hela vägen men inte alls känt oss styrda i detalj.

– Som ljusdesigner kan man tycka att det ibland vore bra om man fick bila in en kabel i ett befintligt tak eller en vägg men det brukar inte tillåtas. Bättre att låta den synas utanpå än att röra den befintliga byggnaden, enligt kulturhistorikerna.

Olika rumsliga förutsättningar

Under vandringen genom våningsplanen syns att vissa detaljer är samordnade. De platta, runda lamporna i taket till exempel. Annars varierar armaturerna rätt mycket i husets olika delar beroende på behov och rumsliga förutsättningar.

– Den tjockaste armaturförteckningen jag någonsin gjort, säger Eva Persson.

Allra mest förekommande är förmodligen ”Pojken och flickan”, en originalarmatur som blivit lite av en symbol för hela byggnaden. Den avbildar två ungdomar som hand i hand tar klivet ut i livet; detta på en genombruten, vasformad hållare i hållare i bronsutförande mässing med en ljuskälla i botten. Tidigare hade armaturen en E27-sockel, nu har den en LED-modul med diffusor över sig. Alla exemplar har rengjorts och putsats. ­Lamphållaren finns också i silverfärg, då försedd med en kallare ljuskälla för att förstärka materialkänslan.

I Kulturskolan, som driver barn- och ungdomsverksamhet, var det viktigt att belysningen fungerade både vid övningar och föreställningar men också att den samspelade med arkitekturen i foajén till exempel. I studios och teatersalong används bland annat allmänljus med ”tunable white” för att reglera färgtemperaturen efter olika behov.

Ungdomsbiblioteket har både intima delar och mer öppna ytor; avdelningen är tänkt vara en plats för häng och umgänge. Dessutom finns här en flexibel studio med ett manuellt ljusbord.

Biblioteket

Bibliotekets huvudentré ligger i gatuplan mot Göt­gatan. Här hittar vi tidskriftsrummet, tanken är att där också ska ligga ett café. I rummet finns en gradäng som kan användas vid scenframträdanden eller tillfälliga utställningar.

Här liksom i andra delar av biblioteket finns infällda strömskenor med LED-armaturer och spotlights så att ett mjukt allmänljus kombineras med riktat ljus. Belysningen kan alltså varieras efter behov.

Receptionen har också ett system med strömskenor som ger allmänljus och spotlights riktade mot olika funktioner och enskilda objekt. Precis som i övriga lokaliteter går där att styra belysningen.

Väl inne i vuxendelen befinner vi oss på en nybyggd yta där elen kunde dras i golvet för att belysa bok­hyllorna.

Biblioteken har flera olika typer av bokhyllebelysning. På de specialritade hyllorna sitter den överst, en bit utanför själva hyllan, antingen på armar eller infälld i det överhängande översta hyllplanet. Men på vissa ställen har det inte gått att få in el till hyllorna. Då har man fått lösa belysningen på annat sätt med till exempel allmänljus från taket och dessutom läsbelysning vid en rad läsplatser. ”Vi har talat om färger och ytor. Tittat och fingrat på olika material. Dessutom provbelyst på plats flera gånger i vissa lokaler. ”

Barnbiblioteket har ett allmänljus över de låga ­hyllorna, ingen el fick vara åtkomlig för små nyfikna fingrar.

– Mycket av utmaningen på just barnavdelningen var att få tillräckligt ljus på hyllorna. Här var det svårt att dra el i golvet. Vi har fått jobba mer med att välja armaturer som dekorativa element, inte för ljuskaraktären.

Intimitet skapas på barnavdelningen också genom olika rum i rummet. Över några röda cirkelformade soffor hänger till exempel en grupp armaturer med olika längd och organiska former. Tydligast är ambitionen dock över det så kallade sagorummet som fått en jättelik klockformad tygskärm som tak. Lösningen beror delvis på behovet av ventilation under ”skärmtaket”. Flera olika tyger provades innan det slutgiltiga valet gjordes.

Utrymmet kan slutas och öppnas upp genom att olika ljus (enligt några förprogrammerade scenarier) riktas både uppåt och neråt från en specialgjord ringformad armatur under skärmen.

Är inte den här typen av finesser känsliga? Det bygger väl på att alla klarar av att sköta ljuset?

– Jo, all personal måste veta vad varje knapp på panelen betyder, kunna hantera ljuset. Och utbildas kontinuerligt, folk byts ju ut. Tyvärr blir det ofta glapp i sådana här stora projekt, det tar tid att trimma in systemen och förmedla information. Om användarna inte vet vilka möjligheter ljuset kan ge är förstås alla finesser meningslösa. Anvisningar och beskrivningar måste vara pedagogiska och tydliga, menar Eva Persson.

Eva Persson

Forsgrenska badet

Till sist har vi hamnat längst ner. I Forsgrenska badet. Den största simhallen har en 25-metersbassäng och en imponerande takhöjd. Här fanns en hel rad knäckfrågor att fundera kring för Eva Persson, Yousef Tavakoli och deras kollegor på Tyréns. Armaturer i taket var det inte tal om, för svåra att underhålla i en miljö av det här slaget. Somliga krav handlade om belysningen i bassängerna och på alla gångytor. Som besökare måste kunna avgöra nivån på vattenytan och också kunna definiera botten. Lyckligtvis är bassängen här inte avsedd för tävlingar som kräver tv-inspelning. Då hade reglerna varit ännu fler. ”Efter sju på kvällen är ljuset varmare, mer dämpat och lite lugnare. Då speglas också poolens blåa vatten i taket .”

– Både vi och arkitekterna ville ta vara på det vackra rummet och återskapa originalet i så stor utsträckning som möjligt. Kaklet påminner till exempel om ursprungliga. Och vi lyckades rensa rent i taket, berättar Eva Persson.

Simhallen har ett uppljus mot taket och dessutom finns det ljuslådor i de igensatta fönstren längs lång­sidorna. Också här regleras helheten av ett styrsystem.

– Vi bestämde oss för fyra olika scenarier. Morgonljuset påminner mest om gryningsljus; man öppnar ju tidigt här. Ljuset under dagstid är vitt både i fönster och uppåt. Efter sju på kvällen är ljuset varmare, mer dämpat och lite lugnare. Då speglas också poolens blåa vatten i taket, berättar Yousef Tavakoli.

I hallen bredvid finns två ytterligare bassänger mer anpassade för barn. Där är rummen mindre vilket möjliggjorde armaturer i taket.

– Vi har fällt in en del belysning i bassängerna, ut­rymmet under gör att den går att serva bakifrån utan att man behöver tömma bassängen. Och titta där, runt balkongen, fortsätter han när vi kommer ut i den stora simhallen igen.

– De där gröna skärmarna som löper utmed väggarna har vi ritat för att dölja armaturen. I samråd med arkitekten. De hör liksom ihop med väggen. Bakom dessa finns också nödljuset dolt. Om strömmen går i huset kopplas det på med hjälp av en specialmatning från elcentralen. Bara några få lux, så att man kan hitta ut.

Tyréns projekterade alla belysningsdelar i 3D. Yousef Tavakoli är glad över det. På så sätt kunde han och ­kollegorna förutse eventuella krockar mellan olika kompetenser i tillräckligt god tid.

Yousef Tavakoli

– Vår bransch har ju blivit mer och mer digital i alla led. Men att som ljusdesigner gå på det digitala direkt och enbart, tror jag är en fälla. De digitala modellerna är verktyg, det gäller att använda dem på rätt sätt, inte överdriva. Man kan fastna i en digital modell. I det här projektet har vi haft nära kontakter med arkitekterna. Vi har talat om färger och ytor. Tittat och fingrat på olika material. Dessutom provbelyst på plats flera gånger i vissa lokaler.

Fasaden

Dags så att stiga ut på torget för att beundra Medborgarhusets fasad som efter flera års dunkel stiger fram och tar för sig, särskilt under kvällarna. Originalentréerna ovanför de två trapporna har fått en ny indirekt belysning från en ljusramp som placerats under ett skärmtak. Samt ett direkt ljus ned mot trappan. De gula tegelfasaderna förstärks av strålkastare osynliga från gatuplanet men placerade på koppartaken över entréerna. Allt enligt mottot: ljuset ska synas, armaturerna döljas.

Konstverket Livets källa på den norra fasaden är belyst. Liksom klockorna i klockspelet; en liten led-lampa i varje klocka lyser på klockan nedanför. Det arrangemanget är nytt medan belysningen på urtavlorna ”bara” moderniserats. Och neonskyltarna är repliker på tidigare varianter.

När det olika verksamheterna är igång strålar värme och trivsel ut genom fönsterpartierna. Som för att visa: Här händer det något, du är välkommen in!

Publicerad den 28 maj 2021

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2021