Gästkolumnen

Planera för mörker – inte ljus

Mörker är i dag en bristvara. Alltför ofta så sätts förment estetiska värden före den ekologiska påverkan på djur och natur trots att det finns lagar som reglerar. Därför måste vi ersätta ljusnormen med en mörkernorm.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Att människans behov av trygghet och säkerhet skall styra var, när och hur vi belyser utomhus gör mig upprörd. Resonemang bygger nämligen på okunskap att det går att välja att låta människans behov gå före djurens och naturens behov av mörker. Det är exempelvis vanligt att man ser belysning i träd, i känsliga miljöområden eller där det finns fladdermöss. Detta trots att alla fladdermöss har en strikt skyddad status som gör att vi måste ta hänsyn till hur ljuset påverkar arterna. Förenklat betyder det att det inte får förekomma ljus där det finns fladdermöss. Ifall fladdermössen har sina födosöksområden i ett område måste anpassningsåtgärder göras i ljusdesignen – men trots detta kan länsstyrelsen stoppa projektet.

Att kunna miljölagstiftningen gör att man häpnar ibland över hur förment estetiska värden får trumfa miljöpåverkan. I Munkedals kommun är fisket i Örekilsälven en stor turistattraktion och något som generar pengar både till kommunens företag och till själva kommunen. Trots det så har de satt belysning från flera broar rakt ner i vattnet. För att det är vackert antar jag att beslutfattarna tänker. Den ekologiska påverkan på fiskar, grodor och kräldjur har de då inte tänkt på. Alla grodor och kräldjur i Sverige har, liksom fladdermössen, en starkt skyddad status. Dessutom har forskningen visat att laxyngel, grodor och paddor är mycket känsliga för artificiellt ljus. En negativ påverkan på deras överlevnad är omöjlig att undvika när man inte bevarar mörkret där de lever. Ändå sätts det fortsatt upp belysning i och nära vattenmiljöer.

”Man häpnar ibland över hur förment estetiska värden får trumfa miljöpåverkan.”

Att det är vackert är förmodligen anledningen till alla dessa upplampor som belyser allt från kyrkor till träd trots att det är en stor bidragande effekt till himlaglim eller ljusföroreningar. Även långt ute på landet i vårt avlånga land så syns himlaglimmet långt borta och gör det svårt att se stjärnhimlen. Faktum är att Sverige i dag inte har en enda plats registrerad som International Dark Sky Reserve där du kan uppleva absolut nattmörker och se Vintergatan i all sin prakt. Mörker har blivit en bristvara i vårt upplysta land. Det leder inte bara till en förlust av att se natthimlen utan även till en oacceptabel utarmning av skyddade arter vars överlevnad är direkt beroende av mörker.

Det är därför dags att börja planera för mörker. Att frångå ljuset som norm och ersätta det med mörker som ledstjärna innan det helt försvinner.

Annika K. Jägerbrand, Fil dr.

Publicerad den 16 oktober 2019
Ur Ljuskultur Nummer 5, 2019

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare