Med egna ord

Sätter ljus på livets utveckling

Genom en pedagogisk ljussättning hamnar varje föremål i centrum i Naturhistoriska museets permanenta utställning med koraller, fossiler och dinosaurier. Resultatet har blivit en sinnlig upplevelse som lockar besökarna att återvända gång på gång – inte minst barnen. Whites ljusdesigner Mikaela Åström Forsgren berättar om utmaningarna på vägen.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Visionen

Vårt uppdrag för Göteborgs Naturhistoriska museum gick ut på att ljussätta och arrangera den permanenta utställningen med bland annat insekter, koraller, fossiler och dinosaurier. Den övergripande visionen tillsammans med museet var att skapa en sinnlig upplevelse och få besökarna att vilja komma tillbaka. Utställningen skulle också kännas autentisk och innehållsrik. När vi gick in i projektet hade vi en idé om hur vi ville använda ljuset för att skapa dramaturgi och effekt. Men ju längre tiden gick insåg vi att det här är en lärobok, där man ska lära sig om alla delar. Det innebär att man inte kan selektera ut vissa bitar och säga att de är viktigare än andra. Vår vision för ljusets roll ändrades därför från teatralisk till pedagogisk och demokratisk. Barnperspektivet var också viktigt. Den förra belysningen nådde inte ända ner till de nedersta hyllorna. Vi ville belysa hela montern och sätta barnens upplevelse i centrum. Målet var också en mer energieffektiv belysning än tidigare.

Lösningen

Förutom att jobba med inredning, ljussättning och färgsättning har vi hjälpt till att arrangera objekten i montrarna. Utställningen – Livets utveckling – som vi jobbat med var inte samlad på ett ställe tidigare, utan montrarna och föremålen var spridda över hela museet. Min kollega Elisabeth Sandberg som är inredningsarkitekt har hjälpt till att leta fram unika föremål ur museets gömmor, som inte visats förut.

I huvudsak har vi kunnat flytta och behålla de ursprungliga montrarna från början av 1900-talet, som slipats, oljats och målats om. Men vi har också byggt nya. De liknar de gamla men fonderna har fått en ljusare färgsättning. Arbetet med att fylla och arrangera montrarna har varit en successiv process. När jag, min kollega Kajsa Sperling som också är ljusdesigner och Elisabeth Sandberg började ta fram ett koncept för ljusgestaltningen visste vi inte exakt vilka montrar och föremål som skulle ingå i utställningen och var de skulle placeras. Därför var det lite som att börja lägga ett pussel utan att ha alla pusselbitar på plats – svårt, men roligt.

Något som vi bestämde oss för på ett tidigt stadium var att släppa in mer dagsljus. Tidigare var många fönster helt övertäckta för att skydda föremålen mot skadlig UV-strålning. Nu har vi försett dem med tunna ljusa, textilier som släpper igenom ljus, men inte så starkt att ögat dras mot dem istället för montrarna. Vi har även satt dit UV-filter som tar bort 99 procent av strålningen.

I montrarna bestod belysningen tidigare av stora, synliga lysrörsarmaturer på toppen som tog stor plats och fokus från objekten. Bakgrundsfärgerna var starka och hade även de en tendens att ta fokus från föremålen. Eftersom ljuset inte nådde ända ner i montrarna och det förekom både skuggor och reflexer blev intrycket lite rörigt. En av de största utmaningarna blev därför att skapa en belysning som fyllde hela montern, satte föremålen i centrum och belyste alla föremål lika mycket.

Till att börja med försedde vi fonden i montrarna med linneväv, som vi målade med giftfri emulsionsfärg. Resultatet blev en matt yta, utan reflexer, som bidrar till en jämn spridning av ljuset. Vi testade också en lång rad ljuskällor och armaturer. Först tänkte vi använda LED. Men när projektet började för fem år sedan var färgåtergivningen inte lika bra som den är idag. De många ljuspunkterna bidrog också till att vi inte fick det jämna ljus som vi ville ha. Efter många provbelysningar föll valet på en lysrörsarmatur från Flux som heter Regal. Armaturens ribbade glas sprider ljuset på ett sådant sätt att det trycks ner i hela montern. I kombination med opala lysrör som ger ett diffust ljus i sig och reflektorer som bidrar till att sprida ljuset ytterligare fick vi det jämna, skuggfria ljus i hela montern som vi eftersträvade. Genom att välja ett frostat glastak på montern och lägga armaturen ovanpå fick vi ytterligare diffusering som var viktig för jämnheten av ljuset. Lysrören förseddes med UV-film för att minimera UV-strålningen. Eftersom de nya armaturerna är så pass små och platta syns de knappt ovanpå montern.

För att skapa spänning i montern kompletterade vi med små LED-spottar med fiberoptik. Målet var fint avvägda accenter som framhäver objekten, men så subtilt att alla objekt fortfarande tar lika plats i montern. Armaturerna är specialritade och består av svartlackade och bockade metallrör i 30, 45 och 60 graders vinkel som riktar ljuset. Utformningen gör att de knappt syns. Kajsa Sperling och jag har ritat dem tillsammans med Andreas Sture som är designer på White och armaturleverantören Blond har tillverkat dem.

Även om belysningen i montrarna i sig står för ett jämnt, pedagogiskt och skuggfritt ljus finns en dramatik i helheten. Allmänbelysningen är väldigt svag och det är montrarna som ger ljuset i rummet. Vissa montrar och objekt har också utsetts till stjärnmontrar och gatewayobjekt. Det kan till exempel handla om jättekrabbor, vackra koraller eller dinosaurier. Dem har vi belyst lite extra. Men även där har vi strävat efter att likna det naturliga ljuset, som i en monter där solstrålarna lyser ner genom vattnet och träffar kräftorna på botten.

Utmaningen

Utmaningarna i det här projektet har både handlat om teknik, logistik och kommunikation. Eftersom projektet pågått under flera år och involverat många olika personer var det viktigt med god samordning och kommunikation kring vad som skulle göras. En logistisk utmaning handlade om att vi fick reda på montrarnas utseende efter hand och inte i förväg visste exakt hur det skulle se ut. På den tekniska sidan gällde det att kunna skapa ett jämnt, pedagogiskt och skuggfritt ljus i hela montrarna. Utöver det hade vi flera andra parametrar att ta hänsyn till, som energieffektivitet, tillgängligheten för besökarna och att skydda föremålen mot UV-ljus.

Jag gillar tekniska utmaningar och kan verkligen gå igång på det, att sålla bland produkter och hitta den som är perfekt för ändamålet. Något som har varit roligt med det här projektet har också varit att få jobba i den här fantastiska miljön. När man går omkring bland fossiler som är tusentals år gamla blir man nästan lite poetisk. Det blir så tydligt att man är en liten del av något större.

Det jag är allra mest nöjd med är nog balansen i ljus­nivåerna och att det mesta är så dolt och integrerat i arkitekt­uren. Känslan blir väldigt finstämd. Museet är också väldigt nöjda med resultatet och utställningen har blivit mycket populär sedan den öppnade. På museet tror man att den är en bidragande orsak till att antalet besökare har ökat.

Publicerad den 4 april 2016
Ur Ljuskultur Nummer 2, 2016

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare