Gästkolumnen

”Kvalitet och kvalité”

Sitter och funderar över hur man ska klara att köpa belysning på ett sätt som är rätt för lite mer än 300 000 användare. Både moral, etik och affärsmoral måste med i bilden. Söker stöd och information i internationella skrifter.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

De flesta hänvisar till regler och mätvärden som fastslogs för 10 år sedan eller mer. Dessutom är informationen inaktuell med tanke på det paradigmskifte vi står inför inom just belysning. Den gamla CRI/Ra-hänvisningen gäller inte längre som norm för att få ut fullgott ljus. Vad vi ser och vad som mäts är inte samma sak. Dessutom har den helt elektroniska belysningen andra baksidor som man i dag inte tar hänsyn till kvalitet. Det enda som räknas är hur mycket energi som åtgår för att få lite fotoner att flyga iväg. Vad dessa gör och hur de landar verkar helt irrelevant. Den andra delen är bekymret med återanvändbarheten. Som det ser ut idag så kommer vi bara öka på sopberget. Och själva tillverkningen är ett kapitel. Saker transporteras minst ett varv runt jorden innan det hamnar hos din lokala lamphandlare. Om det är det vi ska kalla miljövänligt så vet jag inte riktigt vad som inte är miljövänligt. RoHS-direktivet t ex är sedan 2006. In te dags att revidera det?

Men till själva frågan om kvalité på ljuset, det finns hopp. IES har tagit fram en mätmetod som är bättre rustad än den tidigare Ra-metoden. Namnet TM-30-15 är ganska enkelt att skriva och skulle vända upp och ner på nuvarande regler och uppfattningar.
” Börjar fundera lite på hur man kan snubbla något så in i attan år 2016.”
Det är då det dimper ner ett mail från Upphandlingsmyndigheten. Jag som många andra lyder under de regler som sätts upp av dem. Då kan man tänka sig att det måste vara en oberoende stark bas för hur upphandlingsunderlag ska skrivas. Titeln ”AMA-rubriker underlättar upphandling av hållbar belysning” känns rätt i tiden och inger stora förhoppningar om att äntligen har någon tagit tag i hela paketet och hanterat alla ingående delar när det gäller utvärdering av kvalitet så att vi äntligen med gott samvete kan få handla hållbara produkter med samma eller högre kapacitet än tidigare. Klickar på länken ”Upphandlingsmyndighetens kriterier för belysning” Kommer till sidan Bygg & Fastighet. Länken ”Utomhusbelysning” Där står det om energieffektivitet, kvicksilverhalter, drivdon, kapslingsklasser, drift och underhåll, ljusfördelning och styrsystem. Inte ett ord om återvinning, återanvändbarhet, framtidssäkring, mätbart synligt ljus, etiska krav på produktion. Inte heller några referenser till vad som kan ses som stöd för att få en ljuskvalitet som är acceptabel. Börjar fundera lite på hur man kan snubbla något så in i attan år 2016. På sidan finns andra länkar som nämner hållbarhet och hur man ska kunna handla upp saker på ett bättre mer hållbart sätt. Varför finns då inte detta med som AMA-koder? Och är det inte så att dessa produkter, som är elektronik borde klassas av EU Energy Star och CSR, inte bara RoHS. Men då slår det mig:Vem har producerat underlaget till dessa AMA-koder som ska gälla vid offentlig upphandling? Jo följande aktörer: Trafikverket, Fagerhult, Energimyndigheten, Aura Light, Philips AB, WSP Ljusdesign, SISAB, Belysningsbranschen, Thorn Lighting, Osram, Capelon. Inte mycket miljöknuttar där inte.

Publicerad den 20 maj 2016
Ur Ljuskultur Nummer 3, 2016

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare