Gästkrönikan

Staden som funktionell och social plats

Under sommaren har jag läst Italo Calvinos De osynliga städerna och Richard Sennetts Den öppna staden. De berättar hur en stad ser ut och vad som kännetecknar den. Olika skolor har länge arbetat med förhållandet mellan infrastruktur och social miljö, och den smarta staden är inte ett så nytt fenomen som vi kanske tror.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.

Logga inBli prenumerant

I Calvinos bok berättar Marco Polo för Kublai Kahn om de städer han besökt på sina resor. Till stor del består staden av dess byggnader, de vi ser och lär känna igen. Han beskriver torg, statyer, broar och monument. Men det går också att läsa av en stad på andra sätt för att se dess karaktär och atmosfär. En stads alla skyltar avslöjar vad som händer innanför väggarna på en byggnad. Han beskriver de olika symbolerna för smeden, tandläkaren, frisören eller slaktaren, skyltar som visar en del av det levda livet i staden.

Staden är på så sätt ett förhållande mellan det byggda, planerade och de boende, byggnaderna, det levande och sociala. Sennett ser staden som två delar, en fysisk plats och ett inre tillstånd av förnimmelser, beteenden och övertygelser. Den franska definitionen är Ville, den byggda staden, och Cité, den sociala och levande. Överfört till dagens tankar kring staden vill vi gärna se att de två samexisterar. I de visioner vi har idag strävar vi efter att ha boende, besökare och företagare i fokus, både i stadsplanering och utveckling av tjänster genom ny teknik och digitalisering.

”Tekniken var ett sätt att lösa utmaningarna.”

Så vad är den smarta staden och var kommer det begreppet ifrån? Lewis Mumford, förespråkare av trädgårdsstaden och analytiker av tekniken och staden, 30-talet och framåt, sägs vara gudfader till en gren inom den smarta staden. Han talade i termer om den hållbara staden och funderade över åtgärder för att minska utsläppen, begränsa biltrafiken och öka cykeltrafiken. Tekniken var ett sätt att lösa utmaningarna. Även William Mitchell, ledare av MIT media lab, pratar om den smarta staden redan på 80-talet. Genom delad information skulle medborgarna få allt fler valmöjligheter och därför större frihet.

Det är viktigt att vi tänker på staden både som det byggda och planerade som ska möjliggöra för både ett socialt liv och en mötesplats. Att den smarta staden använder tekniken för att skapa förutsättningar som gör det möjligt för en funktionell stad som är tillgänglig, framkomlig och kan skapa fler valmöjligheter så som Mitchell såg genom ökad delning av information.

Ville och Cité, är inte motsattsförhållanden, det centrala som skapar helhetsperspektiv mot det lokala utan samspelet däremellan är en förutsättning för att kunna bygga vidare på en hållbar och smart stad som blir den levande stad som vi vill vistas och bo i.