En av Mariannes absoluta favoriter är ljussättningen av Faktoribron i Eskilstuna. Den är gjord av ljusdesigner Emma Röing och berättar en historia kopplat till den forna tiden som industristad. Foto: Marianne Lind
Utomhus

Ljussätt staden!

Ljussätt staden är en ny, komplett handbok om ljussättning i offentlig miljö. Ljuskultur ställer här några frågor till Marianne Lind, författaren till den nyutkomna boken.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Vad var det som väckte idén om att skriva boken?

– Idén om att skriva boken Ljussätt staden har vuxit fram under flera års tid. Jag har undervisat i ljusdesign lika länge som jag arbetat och alltid saknat relevant kurslitteratur. Jag ville skriva den bok som jag själv skulle haft glädje av att läsa när jag började som yrkesverksam ljusdesigner. I boken åskådliggörs både känd och dold kunskap, sådant som man annars bara lär sig genom erfarenhet. Jag har gjort ett flertal belysningsprogram för olika städer och stadsdelar under årens lopp, vilket är passande för mig med min bakgrund som landskapsarkitekt. Senast upprättade jag ett belysningsprogram för Sollentuna i tre delar: Ett program för hela kommunen, ett armaturprogram och ett platsspecifikt belysningsprogram för stadsdelen Edsberg. Med dessa dokument som utgångspunkt kände jag mig redo att skriva en bok. Jag mailade min bokidé med bifogat belysningsprogram till Byggtjänsts chefredaktör som hörde av sig och ville skriva kontrakt.

Berätta lite om innehållet i boken och hur man kan ­använda den.

– Ljussätt stadens signum är att den detaljerat åskådliggör ljusdesignprocessens alla tänkbara moment rikt illustrerad med över 400 fotografier. Boken innehåller många checklistor och steg för steg listor, vilket gör den lättläst. Den är indelad i 129 avsnitt uppdelat på nio kapitel: Ljusdesign, gestaltning med ljus, provbelysningar, ljus och trygghet, belysning och delaktighet, armaturer och ljuskällor, belysningsprojekt i praktiken, ljusdesign för olika typer av stadsrum och att upprätta ett belysningsprogram.

– I boken beskrivs bland annat hur man steg för steg genomför projektet Lysande konst och lika detaljerat skildras hur man utför en workshop där ungdomar är med och tycker till om hur staden ska ljussättas. Jag tydliggör hur ansvarsfördelningen ser ut i ett projekt mellan beställare, ljusdesigner, elprojektör och entreprenör. Vad som gäller vid ansökan om bygglov, hur besiktning av belysnings ska gå till och vad man kan göra föra att ta hänsyn till djurlivet. Jag förklarar leverantörernas olika prissättningar och klarlägger hur många procents påslag på materialkonstanden som är rimligt för en elinstallatör. Jag visar många och inspirerande fotografier på ljussättning av olika typer av stadsrum och boken beskriver med hjälp av checklistor hur man upprättar olika typer av belysningsprogram.

– Ljussätt staden kan både sträckläsas och användas som uppslagsbok. Till min glädje märkte jag att jag själv grabbade ta i bokens manus när jag satt i telefon och skulle framhålla fördelarna med pulverlack jämfört med våtlack på belysningsstolpar. Snabbt bläddrade jag fram till avsnittet ”Val av belysningsstolpar” och imponerade stolpförsäljaren med mina sakkunskaper i ämnet.

Marianne Lind är landskapsarkitekt och ljusdesigner. För Ljuskulturs läsare är hon även bekant från sin tidigare artikelserie ”Ljusresan”.

 ”Belys bara där och när ljus behövs. Idag finns alla möjligheter att styra belysning så som man vill ha den.”Vem tycker du ska läsa den?

– Boken vänder sig till alla som på något sätt arbetar med utomhusbelysning eller utbildar sig inom ämnet ljusdesign. Den passar bra som kurslitteratur men även som uppslagsbok för yrkesverksamma landskapsarkitekter, stadsplanerare, belysningsingenjörer, belysnings­leverantörer och elinstallatörer. Fokus ligger på ljusdesignerns och beställarens roll eftersom de behöver ha kunskap om alla delar i processen kring ett belysningsprojekt, men olika yrkeskategorier kan ha dessa roller. Boken vänder sig också till ljusintresserade privatpersoner, då ljusdesign berör alla som vistas i staden.

Du tar upp ett stort antal utomhusmiljöer i boken. Om du skulle få välja ut en enda favorit, vilken skulle det vara?

– Under 2020 har jag rest till olika städer och fotograferat inspirerande ljusdesign till boken. Min favorit var den eldfärgade pulserande ljussättningen av Faktoribron i Eskilstuna som berättar en historia om den forna industristaden. Elden under bron symboliserar masugnarna och de designade lyktorna för tankarna till krackelerat järn som glöder. Ljusdesigner till detta fina projekt är Emma Röing.

Du har själv en väldigt stor erfarenhet att arbeta med ljusplanering ute, vad var det som väckte ditt intresse och vad tycker du är det bästa med det?

– Det första som attraherade mig till ämnet ljusdesign var möjligheterna till kreativitet. Att ljussätta är som att måla akvarell med stora penslar. Redan i mitt första projekt, som vara att ljussätta Uppsala domkyrka, fick jag denna erfarenhet. I processen att vinna kyrkorådets förtroende målade jag fem akvareller som illustrerade mina idéer till ljussättning. Sen målade jag kyrkan likt akvarellerna, men med stora penseldrag av ljus. Det jag gillar med yrket ljusdesigner är att det spänner över ett så brett fält, allt från kreativt skapande till detaljerad teknisk kunskap. Av eget intresse har jag vävt in fotografering, konst, journalistik, ekonomi, juridik och framförallt pedagogik. Det mest stimulerande med yrket är att hålla ljuskurser och föreläsningar på kommuner, fastighetsbolag, universitet och yrkeshögskolor. Och självklart att genomföra Lysande konst-projekt med barn och ungdomar. Det är också roligt att ha ett eget företag, då detta ger mig frihet att välja de projekt som jag helst vill göra. Som till exempel att skriva den här boken.

 

Det kanske är svårt att beskriva kort, men vad tycker du
är det viktigaste att tänka på när man belyser en ­utemiljö?

– Det är viktigt att alla armaturer testas i full skala utomhus i mörker innan de köps in, så att bländande armaturer undviks. Se även till att det görs en skötselplan och förankra den hos rätt personer. Den ljussatta stadens akilleshäl är de belysningsanläggningar som inte sköts om de ska.

Ljusföroreningar är en fråga som är ofta på tapeten idag. Vad skulle du vilja skicka in för tankar i den diskussionen?

– Jag tycker svaret på den frågan är enkelt: ­Belys bara där och när ljus behövs. Idag finns alla möjligheter att styra belysning så som man vill ha den. För djurlivets skull behövs mörka platser i anslutning till staden, där endast månljuset lyser upp natten. Dessa platser ska väljas med eftertanke och noggrann planering i samarbete med lokalpolis för att skapa en trygg stad. Främst störs djur under sommarhalvåret då det ändå är ljust, så viss belysning kan släckas ner under känsliga perioder i djurens fortplantningscykel. Det gäller att avväga människans behov av trygghet och möjlighet till utevistelse med djurens behov av mörker.

– Min familj bor på landet och det effektivast sättet för oss är att belysa är att använda pannlampa. Då finns ljuset där det behövs. När lampan släcks öppnar sig himlavalvet med vintergatans alla stjärnor. Skillnaden är att staden behöver ljussättas för att upplevas som trygg och välkomnande.

Publicerad den 30 januari 2021
Ur Ljuskultur Nummer 1, 2021

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.        m

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare