Byggvarudeklarering – en komplex fråga

I takt med att allt fler fastighetsägare vill säkerställa miljömedvetna materialval, förbättra dokumentationen i projekten och i möjligaste mån välja bort farliga ämnen – så ökar även kraven på att ingående armaturer i ett projekt ska vara bedömda av organisationer såsom Byggvarubedömningen och SundaHus.

Ett dilemma som uppkommer för aktörer som tillverkar och levererar belysningsprodukter är att de svenska bedömningsorganisationerna ställer högre krav på gränsvärdena än dem som regleras genom direktiv och förordningar på EU-nivå. Det medför svårigheter att begära ut information i underliggande led för att få fram den dokumentation som efterfrågas, t.ex. för ingående komponenter. En komplexitet uppstår i att underleverantörer deklarerar uppgifter enligt EU-gränsvärdena men det inte räcker till fullt ut då vår marknad har tillkommande krav. Dessa krav fastställs ensidigt av kriteriegrupper inom de svenska bedömningsorganisationerna och har därmed inga lagkrav bakom sig.

Aktuella aktörer inom Belysnings­branschen önskar genom denna artikel bidra till en mer nyanserad bild och ge ­information om några viktiga aspekter
att tänka på.

Miljölagstiftning för belysningsprodukter

Gränsvärden för kemiskt innehåll samt andra miljökrav för belysningsprodukter regleras genom lagstiftning som bl a utarbetats från följande EU-direktiv och förordningar:

RoHS-direktivet (Restriction of the use
of certain Hazardous Substances)

Syftar till att minska riskerna för människors hälsa och för miljön genom att ersätta och begränsa farliga kemiska ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Direktivet ska även förbättra möjligheten till lönsam och hållbar materialåtervinning från avfall från elektrisk och elektronisk utrustning.

Reach-förordningen (Registration, ­Evaluation, Authorisation and Restriction
of Chemicals)

Innehåller bland annat regler om registrering av ämnen, förbud eller andra restriktioner för ämnen, krav på tillstånd för särskilt farliga ämnen samt regler om att informera kunder.

Varje tillverkare, importör eller distributör av en vara/produkt som släpps ut på marknaden i EU/EES och som innehåller ett särskilt farligt ämne på kandidatförteckningen i Reach i en halt av mer än 0,1 viktprocent måste lämna information till SCIP-databasen hos Echa (European Chemicals Agency). Förutom registreringen så finns det även en informationsskyldighet att delge kunden information ifall en vara/produkt innehåller 0,1% eller mer av ett ämne som finns på kandidatförteckningen.

WEEE-direktivet (Waste of Electrical
and Electronic Equipment)

Avser producentansvar för elektroniska och elektriska produkter, däribland belysningsprodukter. Producentansvaret reglerar insamling, hantering och återvinning av elektriskt materiell. Direktivet syftar till att minska de miljöproblem som elektronikskrot medför genom att stimulera återanvändning av delar och material från elektriska och elektroniska produkter.

Ekodesign-direktivet

Ekodesign syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energirelaterade produkter och energirelaterade delar av sådana produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel. Direktivet har bidragit mycket till det fokus som finns av energieffektivitet och reparerbarhet.

Vidare har även cirkulära resurs­effektivitetskrav införts genom Ekodesign vilka bland annat ställer krav på reparerbarhet, tillgänglighet av reservdelar, ­design för en förenklad reparation och krav på information gällande reparationer och underhåll.

Vad är en byggvarubedömning och vad säger ett omdöme?

En byggvarubedömning är huvudsakligen en bedömning av det kemiska innehållet i produkten. En mindre del av bedömningen görs utifrån produktens miljöpåverkan under dess livscykel, där utvalda aspekter under produktion-, användning-, och rivningsfaserna inkluderas.

Det är lätt att uppfatta en bedömning som en generell kvalitetsindikator, omdömena och symbolerna som används är målande och starka vilket kan leda till villfarelsen att en produkt är direkt olämplig eller illegal att använda i ett projekt om den inte uppnår ett visst omdöme.

A B C+ C- D

Så länge gällande lagstiftning (baserat på exempelvis Reach och RoHS) uppfylls för den aktuella produkten så finns det inget som skulle förbjuda användningen enbart för att den har ett ’sämre’ omdöme.

Det är flera aspekter som måste vägas in i vid ett produktval som inte regleras av bedömningen och produktens omdöme. Det kan vara aspekter som funktion, ­kvalitet, energiförbrukning, avbländning, verkningsgrad, brinntid och estetik. Det går inte alltid att bygga utan farliga ämnen utan dokumentationen och produktens andra egenskaper blir de faktorer som väger tyngst.

Viktinnehållsaspekten kan bli negativ

En annan viktig aspekt som riskerar att gå förlorad är att bedömningarna alltid baseras på det relativa viktinnehållet. Teknikutvecklingen och leverantörernas hållbarhetsarbete har bidragit till att armaturerna blir allt mindre och lättare, vilket är positivt i det större miljöperspektivet. Samtidigt innebär ett relativt sett mindre innehåll av främst olika metaller att LED-kort och elektronik får en högre viktandel vilket medför att en modern armatur med låg vikt kan få ett sämre omdöme jämfört med en tyngre äldre modell som på många andra vis skulle räknas som ett dåligt miljöval.

En samlad bedömning av ovan nämnda faktorer bör tas med i beslutsunderlag i samband med produktval i en föreskrift. Därutöver borde fokus vara att en produkt är bedömd snarare än att den måste vara godkänd av någon av bedömningsorganisationerna. Ett medvetet materialval handlar dels om att ha möjligheten att i så stor mån som möjligt välja bort farliga ämnen men även att dokumentera innehållet och bibehålla en spårbarhet i vad som slutligen byggs in i våra fastigheter och anläggningar.

Hur påverkas marknaden av dagens bedömningssystem?

Om kraven för ett projekt ställs för snävt och enbart fokuserar på publicerade omdömen blir urvalet av belysningsarmaturer kraftigt begränsat. Följaktligen leder detta till att det blir allt svårare att hitta hållbara och genomtänkta lösningar samt att slutresultaten i projekt riskerar bli sämre såväl driftekonomiskt, visuellt och funktionellt.

Bedömningsorganisationerna ställer löpande allt högre krav på detaljredovisning och lyfter kontinuerligt in nya begränsningar för komponenter som i många fall är helt nödvändiga i en armatur. Några exempel är bindemedel för LED-kort, mjukgörare för internt kablage, additiva ämnen i plaster eller batteribackupen i en nödljusarmatur. För vissa av dessa komponenter begär före­skrivaren vanligen ett undantag men för andra råder en stor osäkerhet kring hur de ska hanteras.

Vad gör Belysningsbranschen?

Vi har en pågående dialog med bedömningsorganisationerna och vår ambition är att vi gemensamt kommer fram till lösningar som möjliggör att vi på ett rimligt sätt kan redovisa innehållet i våra produkter och samtidigt bibehålla ambitionen att medverka till miljömedvetna materialval. Vi har ett stort miljöengagemang och vi vill bidra till en hållbar byggindustri.

”Den i särklass största klimatpåverkan av en belysningsarmatur sker under dess användarfas i livscykeln och det är där våra resurser borde läggas.”

Vi vill också flytta fokuset till den ständigt pågående produktutvecklingen som gör armaturerna allt mindre, lättare och mer energieffektiva. Den i särklass största klimatpåverkan av en belysningsarmatur sker under dess användarfas i livscykeln och det är där våra resurser borde läggas.

Vi hoppas med denna redogörelse väcka ett intresse hos föreskrivare och beställare samt motivera marknaden att inte förlita sig enbart på publicerade bedömningar och omdömen.

Publicerad den 30 november 2021

Ur Ljuskultur Nummer 5, 2021