I gränslandet mellan estetik och teknik

Åsa Gullstrand arbetar uteslutande med utomhusbelysning och ofta med stora, långsiktiga projekt kring gator, torg och hela stadsdelar. Just nu är hon involverad i ett par projekt i Stockholm där staden ska förtätas, nya forskningsintensiva stadsdelen Science Village i Lund och ett än så länge hemligt projekt som rör ett torg i en odefinierad kommun.

– En av utmaningarna med den här typen av stora projekt är att det ofta tar lång tid innan man kan se hela resultatet. Och när allt är färdigt brukar det ta ytterligare ett tag innan växtligheten är på plats. Därför gäller det att förstå vad som händer med gaturummet på sikt, till exempel att skapa lösningar som fungerar både när träden är små och när de vuxit sig stora. Materialen i form av stolpar och armaturer är ju också ganska rumsbildande, särskilt innan växtligheten hunnit växa till sig, säger Åsa Gullstrand.

Bakgrund

Vi slår oss ner i ett av mötesrummen på Light Bureau i Västra Hamnen i Malmö. Ute har höstfärgerna just börjat ta vid och solen strålar från en klarblå himmel. Men rummet vi befinner oss i är i norrläge och lite halvdunkelt så vi tänder belysningen. Åsa Gullstrand gör en gest mot armaturerna i taket.

– Haha. Det är tyvärr ingen ljusdesigner som planerat ljuset här, konstaterar hon lite ursäktande och slätar snabbt ut den höstlövsgula kjolen innan hon sätter sig.

Det har gått två år sedan hon började som ljusdesigner på Light Bureau, efter knappt sju år på WSP och dessförinnan bland annat på Rejlers. Men efter årsskiftet är det dags för nya utmaningar – den här gången hos Malmö stad där hon ska ingå i ljusteamet och jobba strategiskt med stadens belysning.”Jag tycker ju att det är spännande att få jobba med helheten och att få vara den där personen som knyter ihop saker.”

– Jag tycker ju att det är spännande att få jobba med helheten och att få vara den där personen som knyter ihop saker. Och så gillar jag kunskapsöverföring och samarbete mellan olika teknikområden. När man får med alla delar och kan diskutera sig fram till gemen­samma lösningar blir resultat ofta väldigt bra, säger
Åsa Gullstrand.

Själv använder hon ofta sina tekniska kunskaper från tiden som elkonstruktör och de många erfarenheterna från andra projekt med goda samarbeten.

– Jag tycker att ingenjörstänket är intressant att få med sig. Det gör att jag vet att min design fungerar och går att implementera. Som ljusdesigner är det till exempel bra om man vet redan från början vad som döljer sig i marken. Då slipper man göra om sin lösning och flytta på stolpar för att det finns något annat i marken just där. Genom att diskutera med personer från andra teknikområden kan man också säkerställa sådant som att till exempel inte placera stolpar på ställen där det finns risk för återkommande översvämningar.

VIKTIGA LJUSASPEKTER

När det gäller den estetiska biten har hon ett par ljusfilosofier som är speciellt viktiga för henne. Den ena handlar om blickriktning och siktlinjer.

– Det gäller att fundera på vad man ser och upplever från olika håll, inte minst om man jobbar med längre vägsträckor. Om det handlar om en lätt böljande väg finns en tendens att låta stolparna följa med fram och tillbaka. Men risken då är nästan att man blir åksjuk och det kan vara bättre att försöka räta ut linjen.

Variationen mellan ljus och mörker är en annan viktig fråga för henne.

– Mycket handlar om att våga låta det bli mörkt på vissa ställen. Då kan man jobba med lagom mycket ljus på andra ställen utan att överbelysa. Ett bra exempel på det är hur vi ljussatte ett nytt stråk i Helsingborg med en superbusslinje i mitten. När vi satte upp den linspända belysningen valde vi att placera vägarmaturerna över bilvägen och lät busstråket i mitten vara mörkt. På så vis fick bilisterna en tydlig vägledning att inte köra in i mitten, som de tidigare kunnat göra. Visst ströljus från vägen gjorde att bussfilen ändå inte upplevdes helt mörkt. Vi förstärkte också med belysning vid övergångsställena som gav en bra och tydlig belysning för fotgängarna, berättar Åsa Gullstrand.

Bländning måste diskuteras mer!

Annars tycker hon att en av de viktigaste frågorna i ljusdesignvärlden just nu handlar om bländning.”Mycket handlar om att våga låta det bli mörkt på vissa s­tällen. Då kan man jobba med lagom mycket ljus på andra ställen utan att överbelysa.”

– Det här är ett stort problem som man fortfarande inte tagit riktigt på allvar. Ofta beror det på att man inte provbelyst ordentligt. Optiken i armaturerna utvecklas så snabbt just nu, så något som fungerade på ett sätt tidigare kan te sig helt annorlunda nu. Och så gäller det att undersöka alla vinklar. En fasadbelysning kanske ser fin ut framifrån, men ur vilken vinkel är det egentligen vanligast att du ser och upplever fasaden? När man går längs med fasaden kanske den upplevs väldigt bländande. Sådant kan vara svårt att avgöra i ett stressat skede inne på kontoret och det är därför man måste ut och testa på plats, säger Åsa Gullstrand.

Återkommande kontakter och insikter från personer med synnedsättning och färgblindhet har fått henne att fundera extra mycket på detta. Bland annat har hon suttit med i styrelsen för belysningssällskapet Sydljus, där de gjort studiebesök på olika platser i staden och där en kvinna med synnedsättning har varit med och kommit med synpunkter.

– Hon upplever dagligen stora problem i de ljussatta miljöer som vi skapar och tycker är vackra och dekorativa. En liten armatur i marken kan till exempel bli oerhört bländande för henne. Det här är något jag försöker ha med mig hela tiden. Vad är det jag skapar? Är det något som stödjer eller hindrar människor med synnedsättning i deras vardag? Men det är en stor utmaning, eftersom alla upplever ljus på så olika sätt, säger Åsa Gullstrand.

Tre utvalda projekt

Åsa Gullstrand berättar själv om några ­favoriter ur karriären.

Publicerad den 25 november 2020

Ur Ljuskultur Nummer 5, 2020