Med egna ord

Tanzania, teknik och trygghet

Klara Ewald och Sointu Moisander, tredjeårsstudenter på Jönköpings Tekniska högskola berättar om en intressant plats som deras kandidatuppsats ledde till. Det var under sommaren efter första året på ljusdesignprogrammet som vi bestämde oss för att vi ville skriva vår kandidatuppsats tillsammans.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Vi båda två visste att vi ville utforska nya områden inom belysning, utanför Jönköpings Tekniska högskolas gränser. Att valet sedan blev Tanzania och storstaden Dar es Salaam var grundat i personliga erfarenheter, och landet är också ett bra exempel på den snabba urbaniseringen som sker runt om i Afrika.

Förarbetet inför kandidatuppsatsen tog tid och vägen var krokig. Skolan var tveksam till att låta oss åka iväg till andra sidan jordklotet för att göra fältstudier inom ett område som ingen student på Ljusdesign utforskat tidigare. Men vi var bestämda och till slut fick vi ett ja. Med tre stipendier i bagaget var vi redo för att resa till Dar es Salaam, där vi under fyra veckor skulle studera artificiell belysning på marknadsplatser och hur det påverkar känslan av trygghet.

FRAMME!

Klockan är nästan två på natten när vi sitter i en taxi på väg från flygplatsen i Dar es Salaam. Vi är som ­fastklistrade på taxibilens ruta och ser storstadens ljumma mörker susa förbi. Det är mitt i natten och inte så mycket trafik, men man kan fortfarande se att
det rör sig människor runt vartenda hörn. De verkar inte besväras av att det är becksvart ute.

Några dagar senare står vi på en dammig gata i ­området Mwenge i norra Dar es Salaam. Det är tidigt på förmiddagen och marknaden vaknar sakta till liv. Vi känner hur värmen snabbt stiger fast klockan inte är mycket, och den kommer snart stiga till ungefär 35 grader. Gatan kantas av låga stenbyggnader med enkla plåttak där personalen börjat fylla på hyllorna med olika varor. I en av restaurangerna har man precis tänt kolgrillen och luften fylls snabbt av lukten av rök och grillat kött.”Belysning är något som inte prioriteras av kommunen och de flesta gator saknar helt allmänbelysning.”

Utöver marknaden i Mwenge undersöker vi två andra marknadsplatser som är uppbyggda på liknande sätt, en i området Namanga och en i Survey. Några enstaka lyktstolpar kastar ljus på de mest trafikerade delarna av motorvägen. Utöver det utgörs belysningen helt och hållet av de ljuskällor som monteras i butikerna och i taket på de små, informella stånden längs vägen där det säljs allt från frukt och grönsaker till skor, tidningar eller begagnade kläder.

Så uppstår marknadsplatser

Dar es Salaam är Tanzanias största stad och landets ekonomiska centrum. Staden har nu nästan fem miljoner invånare, och befolkningen förväntas öka till det dubbla inom de närmaste tio åren. Höga skyskrapor med blanka glasfasader sticker upp i staden, som just
nu kliver in i en utvecklingsfas med enorma byggnadsprojekt och vägarbeten runt varje hörn. Detta står i stor kontrast mot de fattigare områden där en majo­ritet av befolkningen bor. Där det finns stora brister i infrastrukturen. Med ständiga problem som mycket brist­fälligt avloppssystem, kranvatten, sjukdomar, översvämningar, och strömavbrott. Det är många behov som ska fyllas när staden sakta men säkert ­expanderar till att bli en megastad. Så hur kommer marknadsplatser och belysning in i stadsplaneringen? Svaret hittar vi hos Paulina Shari-Stanley, som arbetar som arkitekt på Arqes Africa.

“Marknadsplatser i Dar es Salaam planeras inte av kommunen. Kommunen väntar på att lokalbefolkningen ska skapa sina egna specifika marknadsområden. Folk förflyttar sig någonstans och börjar sälja saker, sedan växer det, det expanderar, och sedan bestämmer kommunen att det ska bli en officiell marknad” säger hon. Hon förklarar vidare att de flesta av stadens delar uppstått på det här sättet. Bostadsområden har växt fram naturligt kring de viktigaste transportsträckorna som leder in mot stadens centrum och kommunerna har ofta svårt att reglera vad som byggs, och var.

Om ”belysningsplanering”

Belysning är något som inte prioriteras av kommunen när ett område formaliseras och de flesta gator saknar helt allmänbelysning. Det här har lett till att många ­försäljare monterar ljuskällor strax utanför sina butiker, dels för att sticka ut och attrahera fler kunder men även för att skapa trygghet med någon form av gatubelysning. Vi la tidigt märke till att de allra flesta använde sig av LED eller kompaktlysrör och att majoriteten av dessa kom från samma tillverkare. LED är fortfarande relativt nytt i Dar es Salaam, där fotogenlampor lyst upp hushållen fram till nu, och vår första tanke var att det införts nya lagar som fasat ut de gamla ljuskällorna. Det visade sig dock bero på något så enkelt som trender.

Trots landets bristande resurser ligger Tanzania i framkant när det handlar om teknik. Många år innan Sverige fick Swish fanns redan motsvarigheten M-pesa i Tanzania. Folk i Dar es Salaam är snabba på att plocka upp ny teknik och när något väl blivit mode sprids det som en löpeld. Med den nya LED-tekniken har belysning blivit billigare och mer tillgängligt än någonsin, men armaturer är fortfarande ovanliga. Ljuskällor monteras direkt där man råkar ha tillgång till el och det finns ingen tanke på färgtemperatur eller spridningsvinkel, men de fyller sin funktion.

I Tanzania går mycket arbete runt på vilka kontakter man har. Här vet alla att en bra relation mellan butiks­ägare och kunder gynnar bägge parter. Detta skapar en social kultur där man mer än gärna pratar med människor man inte känner, vilket var en fördel i våra intervjuer.

Lärdomar och erfarenheter

Att göra fältintervjuer med butiksägare och konsumenter visade sig dock vara en helt annan sak än att sitta ned och göra djupintervjuer under bestämda mötes­tider. Många mötte oss med ett leende och ett ordentligt handslag, men det fanns vissa som inte vågade prata med oss. Tanzania står snart inför en ny valperiod. ­Landet har en historia av politisk korruption, därav finns en rädsla av att uttrycka vad man tycker, något
vi behövde ta hänsyn till i våra studier.

I intervjuerna med kunder visade det sig att många inte tänkt på belysning ur ett trygghetsperspektiv. Möjligtvis för att den bristande infrastrukturen och det instabila politiska läget gett upphov till andra problem i staden som behöver tas itu med först. Man kopplade oftast känslan av trygghet till om det fanns mycket folk som rörde sig på området vid kvällstid, eller om det fanns vakter i närheten.

Här i Norden är vi vana vid ljusa somrar och långa, mörka vintrar och är beroende av artificiellt ljus en stor del av året. Det här har dels lett till en snabb utveckling av belysningsbranschen men också gett oss en stark relation till ljus som man kanske inte har i andra länder. När belysning projekteras här finns det riktlinjer, standarder, krav och önskemål som måste följas, och många har en åsikt kring vad som gör en belysnings­lösning bra eller dålig.

I Dar es Salaam på andra sidan ekvatorn ser dygnet helt annorlunda ut. Solen är uppe i tolv timmar och efter det blir det mörkt på gatorna. Men stadens puls försvinner inte för det. Glöden från kolgrillarna och det kalla skenet från butiksbelysningen räcker till för att locka kunder även kvällstid, och marknaden sjuder av liv långt in på småtimmarna.

Det finns otroligt många intressanta outforskade aspekter av Tanzania och Afrika. Just nu genomgår staden ett antal skiften, inte bara i tillgången till nya ljuskällor utan även ekonomi, politik och teknik. Dar es Salaam är en fascinerande och mångfacetterad stad, rik på kultur och snabbt expanderande och det ska bli spännande att se hur synen på ljus följer utvecklingen i framtiden.

Det vi kan bidra med till Tanzania är våra kunskaper inom ljus, men det finns också många lärdomar för oss att hämta. Varför vill vi ha belysning runt vartenda hörn? Kan man känna sig trygg i mörker? Varför kopplar vi mörker till något som är obehagligt? När det kanske egentligen är något väldigt naturligt.

Studieresan har kunnat genomföras tack vare ekonomiskt stöd från Bjuggska fonden och Bertil och Britt Svenssons stiftelse för belysningsteknik.

Publicerad den 18 mars 2020
Ur Ljuskultur Nummer 2, 2020

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare